Året i bilder

På en buss till Girona från Barcelona /februari

Årets insikt:
Hellre ensam än falskt delad med någon annan



Under besök av Sarajevo Filmfestival /augusti

Årets visdom är: Klaga inte på ditt liv.

Flóki och Lisette under filminspelning /april

Årets övertygelse: Allt är möjligt!

Gott Nytt År!

eller

Gleðilegt Nýtt Ár!

från Reykjavik

Nätt svindel

Såg just att Jonas aka Silverfisk länkar till mig från sin blogg.
Min första tanke är ...

HOLY SHIT !!!
(helig skit)

Jag har alltid varit lite rädd för piedestaler av alla de slag.
Man kan ju trilla av.

Och så har jag ju varit betuttad i honom sen jag började läsa hans blogg för länge, länge sen. Nu blir jag ju lite nervös God damn it.

The man is here

Quentin Tarantino är alltså på Island just nu. Igen... efter att ha fallit för ön och dess infödingar för 7 veckor sedan och berättar i en intervju att en filmvisningskväll för filmentusiaster var en utmärkt anledning att få återvända hit. Han har dragit igång flera sådana "Tarantino film-events" på olika håll tidigare.

Tre Kung Fu filmer har han med sig ur sin egen samling, som han omsorgsfullt ska ha valt ut. Liksom ordningen de ska visas i. Filmerna är:

Snake in Monkey's Shadow av Sum Cheung 1979
Jade Claw av I-Jung Hua 1979
Snakefest in Eagle's Shadow av Woo-ping Yuen 1978

De 1000 biljetter som fanns tillgängliga till evenemanget såldes slut på mindre än en halvtimme.

Jag blev utan. But hey, jag kanske går på nyårsfest istället... Där han eventuellt också kommer att närvara. Om jag hittar något att ha på mig dvs. Tänk att få en skymt av mannen som gjort "Jackie Brown". Åh...

Det ömsesidiga beroendet

Drömde att jag bloggade i natt och att jag hoppade in i en av bilderna som jag laddat upp för att återuppleva mig själv där, som i en film. Tänkte att NU har det väl ändå gått för långt med den här sötsura relationen jag har till bloggandet. Har det börjat inkräkta på min skönhetssömn börjar det liksom snart härja på alla plan i mitt liv. Såg "Blogoholic Anonymous" i en hägring nånstans framför mig.

Vanan trogen drar jag ju ändå såklart genom bloggrundan efter morgonkaffet. Och tänker NÄHÄ... här fläker jag ut ett nödrop, ett desperat rop på hjälp. För något så simpelt som ett förslag på lite klädval. Och den ende som svarar är Eff. (Tack Eff)

Eff vet inte vad jag kan ha på mig.
Och ni är ju ändå 100 stycken som läser dagligen!

Tänkte hota med att sluta blogga. Men sen kom jag ju på att jag skrev ett fånigt inlägg häromdagen där jag proklamerade att jag skriver som bäst när jag inte skriver för någon annan än mig själv.

Ok.

Det är bullshit.

Det är en försvarsmekanism som triggas igång när ingen skriver hos mig. Jag tycker det är skitkul när folk skriver hos mig. Annars skulle jag väl aldrig bloggat.

Aj need jo.

*phew*

Behind the scenes

Om ni bara visste hur skönt det ska bli att äntligen få reda till sitt eget bo. Trött på att basera min tillvaro i en resväska. En hel månad har gått sen jag och min son började sväva fritt i luften. Helt galet. Jag behöver en fix plats i tillvaron. Alldeles särdeles viktigt är det ju förståss för Flókis skull.

När Flóki kom flyttade jag på mig till hans farmor och farfar, och här har jag nu varit de två senaste veckorna. Det börjar kännas lite olustigt att leva i det mycket lyhörda huset med andra, gravt fisbenägna, människor. Som dessutom idkar ljudligt sex lite now and then. Även om jag är tämligen oberörd och inte hoppar till för mycket av det, så har mitt tålamod tickat högt HÖGT. Och jag är väldigt glad att jag hade turen att lyckas hitta lägenhet så jäkla snabbt ändå. Det är väldigt svårt att hitta lägenhet i Reykjavik.

Dont make plans

Tullen vill ta en titt på mina grejer innan jag får hämta dem. Så flyttandet flyttas en dag framåt. kanske. Vem vet. Allt kan hända. Och inget.

äsch

I need some new clothes

Ok

Jag har blivit bjuden på nyårsfest
som självaste Tarantino ska gästa.

what
the
hell
...
ska jag
ha
på
mig

Hjälp?

Modepolisen, vad är rätt rättare rättast nyårsutstyrsel i år???

Efterfestkul

Full attack


Alltså... KOLLA IN ögat!!!


åhå...
åhå...
så kul det var.

Att blogga eller inte blogga

Just det. Jag hittade en lägenhet igår och har nu fått nycklarna i handen. Morgondagen kommer att ägnas åt flytt, är det tänkt. Får se hur mycket jag hinner blogga.

Det saknas folk i Bloggland.
Kom tillbaka NU!

Studio 54 forts...

Ett av de mer romantiska ögonblicken (eller ögonblinken snarare) från Discokvällen var när jag råkade skvätta en stänk från mitt whiskeyglas så att det hamnade rakt i ena ögat. Det svider och gör skit ont att få whiskey i ögat. Lyckligtvis fanns där en man i min omedelbara närhet som kom till undsättning och varsamt tog hand om mig, där jag stod och kved. Torkade bort tårarna försiktigt och liksom höll i mig, halvblind som jag var under tiden som whiskeyn gräts bort.

Ett annat moment var när jag satt själv och väntade på mitt discosällskap, som samlats på en toalett tillsammans, och en annan man dök upp från ingenstans och satte sig ner hos mig. En 22-årig musikstuderande på universitetet. Han var alldeles för söt. Och jag kände mig som en gammal tant och förklarade för honom att han fick lov att leta vidare. Han blev nästan lite irriterad på mig. Det slutade med att han följde med på efterfest, och att vi sjöng Frank Sinatras "My Way" tillsammans på vår promenad dit.

På festen lyckades jag återigen göra bort mig när jag liksom... gnällde lite väl mycket på den här mannens musikval. Det är sångaren från Minus (ni som har sett "Screaming Masterpiece" känner kanske till dem), och jag kände inte riktigt igen honom för att han hade klippt sig riktigt kort. Och så gillar jag inte rock riktigt sådär. Varav klagomålen.

Och inpå morgontimmarna kom den ultimata höjdpunkten av årets utgång. Min gode vän, Björks hemreda, ger mig världens bästa julklapp (sorry eff). Han räcker mig en påse full med cd-skivor. En massa skivor med Björk. Inte vilken påse som helst. Inte vilka skivor som helst. Ett ihopplock av skivor som HON själv (gudinnan, legenden) rensat ur sin egen bokhylla. I sitt eget hus. Och gett till honom. Som han sedan gav till mig. I samma påse. (Han vet att jag är helt såld på Björk)

Jag äger flera av skivorna redan, men de kommer ju bli utbytta mot de här... orginalen. Det är inte alltid man får skapelsen direkt från skaparen. "Här, varsågod... lite musik jag gjort"... Nu lyssnar jag på Pagan Poetry, om och om igen.

Vadå studio 54

No disco without some frisco



Afromannen!


Jag var ju ute igår! Har så sjukt kul när jag är ute, eftersom det händer så otroligt sällan. En gång i månaden ungefär.

Discokväll var det.
En årlig sådan.

Med mycket pamp.
Och pimp.

Jag skämde nog bort mig lite för jag gick ganska frankt fram till den här tjejen och förklarade för henne att jag tyckte att hon måste börja göra musik igen. Hon heter Móa och har en fantastisk röst. Här, hittade en gammal recension.


Moa has a voice like Lena Horne inhaling a touch of helium singing cabaret, and the electronica jazz/drum 'n bass that makes up Universal is something you'd find in a dimly-lit nightclub straight out of a Ridley Scott film. /källa


Hon blängde lite på mig och svepte sedan vidare i fyllans förtrollande värld. Måtte hon comeback.

he he

SIREN

You are a siren. A siren is an
enchanting seductress that usually inhabits a
remote isle in the sea. The siren's voice is
beautiful and alluring. The siren's voice is
irresitible to all those who hear it. Upon
hearing her fatal melody the listener will
either plunge to their deaths in the icy ocean
waters or they will perhaps finally reach the
siren. Once the siren has hold of them they
have no chance. The siren represents sensuality
and passion.

Altruistic Endeavor Perceived

Altruistic Endeavor Perceived




just... eating yummy words again

Sweet santa

Jag berättade ju lite om de isländska tomtarna i ett tidigare inlägg. Här kan ni se två livs levande vildskägg. Tillsammans med blåbäret och hans kusiner. Lägg märke till köttstycket som "Ketkrókur" (krokar fast kött) satt fast på en pinne. Den andra tomten heter "Skyrgámur" (trycker i sig mycket fil)

Årets flygplansbilder

På väg till Barcelona i februari




På väg från Girona i februari




Prag - augusti

Ett helmärkligt fenomen, som jag ännu inte fått klarhet i vad det är för något - augusti

Öresund - augusti

Island - november

(Och de här och de här)

Love quest

Jag bara måste dela med mig av den här låten. Om jag inte får Fiolmannen tänker jag leta reda på Benni Hemm Hemm:

"I can love you in a wheelchair, baby"

julklappar

Ok.

Jag fick inte så många julklappar i år. Ett tecken på att man gått och blivit tant. Men även om kvantiteten minskat har kvalitén ökat anmärkningsvärt! Jo, faktiskt. Det är inte alltid man får en hel BIL i julklapp!

bil

Och ens favoritbil dessutom
Från en bloggare dessutom
Tack eff! Sjukt snällt.
Jag blev väldigt glad.

Now...
Var finns bilen att hämta?

Sundhöllin

Så här ser det ut i min favoritsimhall i Reykjavik. Den är jättegammal, och det är samma gamla tanter som jobbar i disken sen många många år tillbaka. Jag blev nästan lite tårögd när jag kom in för jag kände mig så hemma och var tvungen att åla fram kameran.

Därefter satt jag bland gamla hemmastadda gubbar i en "Heitapottur", som är en slags skitvarm jacuzzi, belägen utomhus uppe på taket.

Och kände kalla regndroppar trilla ner på näsan.

De dras hit

Jag kan härmed meddela från en säker källa att Kiefer Sutherland rockar loss här på ön, då jag nära nog nästintill hamnade i strålkastarljuset när hans kameraman svepte en runda på Kinarestaurangen där jag satt och åt. Turligt nog fanns där en vägg som jag kunde luta mig bakom för att slippa. Men sen gluttade jag ett par gånger för att smygtitta på stjärnan och hans crew trycka i sig Kinamat vid ett långbord.

- vad gör han här? Frågar jag mitt sällskap.
- Han var här förra året också, flinar han och demonstrerar the doggystyle move.

Men sen berättar han att Sutherland äger ett musikbolag och är här för att göra en dokumentärfilm om en vän, som ger ut sin musik på hans bolag.

På vägen ut genom dörren möter jag honom och en leende flirtande blick.
Hej hej, Kiefer Sutherland. Ta det försiktigt på ön.

Go Jul från Reykjavik

Här kan vi se hur de 13 isländska jultomtarna tar sig ner från bergen till bygden. 13 nätter fram till julafton lägger barnen sin ena sko i fönstret, i hopp om att finna godis eller en leksak i den morgonen därpå. Har man varit olydig får man en rutten potatis.




Här kan vi se tomtarnas mor, "Grýla" när hon jagar barn som varit olydiga. Dem stoppar hon sedan i en stor gryta.
Och kokar dem.
Och äter upp dem.

Tomtarna har blivit rätt så tilltagna av att ha bott uppe i bergen och har rejält med rufsigt vildskägg för att skyla den röda näsan och rödspruckna kinder. De är burdusa, barbariska, högljudda och praktiserar i det närmsta autistiska egenskaper. Klumpiga. Barnsliga. Hastiga Homer Simpsons. Ibland är de lite fulla också.

---

Go Jul kära läsare.
Ni är runt 100 som brukar titta förbi och det känns meningsfullt att se er i statistiken. Jag hoppas att jag kan börja skriva något vettigt snart. Kram från Island.

What sheep do to people

Man blir inte alls knasig och bitter av att andas in för mycket mörker på lava-ön, 66 grader north! För tänk... att man faktiskt blir HELT JÄVLA GALEN!

Jo, minsann... så är det. This spot on the globe is just freakin... Jag har åter blivit nornan i norr som läser in alldeles för mycket betydelser i saker. Och det känns ju... hemma förvisso.

Särskilt bekräftande är det att se hur öns krafter slipar till min gode vän regissörens försvar. Under de 3 veckor som han varit här har jag bevittnat hur storslagna ambitioner i arbetssökande ersatts med sovmorgnar långt över middagstid och nyfunnen passion för det isländska fåret; "the icelandic sheep". Mannen har börjat skapa poesi med får som metaforer. Metafår... höhö (omg shut up)

Tänkte att ni kunde få ett smakprov:

sheep and bird were dearest friends
not the smartest though
bird was more the know-it-all
sheep a little slow

sheep and bird made secret plans
no one was aware
they wanted to rule the world
bring back love and care

sheep was rather sceptic but
bird was far from meek
so both friends went on their way
on a mountain peek

but as rainy clouds arrived
making earth a loo
both agreed the daring plan
will do tomorrow, too

/thecandleshop.cc


Här är en liten sång att förstärka det hela med

länk


Den heter "Á skíðum skemmti ég mér" vilket betyder "på skidor har jag kul" ungefär.

kulmen av bloggknarkandet

... och NU tror jag att jag kräks.

Lavalandet

Tarnation

Ni kanske redan har sett filmen Tarnation men det hade inte jag. Tills igår. Nu tillhör den en av mina favoritdokumentärer.

Det är en självbiografisk soppa av sporadiska dokumentationer, som sträcker sig över 19 års tid ... men det är mer ett f-ing piece of visual art med fascinerande kontenta innefattad. Galna morsor är alltid lite shocking.

Filmen har redan kultförklarats inom gay-svängen, då mannen bakom/framför kameran; Jonathan Caouette, är gay. Men de har ingen äganderätt! Nähä! Det är ingen gay-film. Det här en film som många människor skulle må bra av att titta på. För att den saknar moral. Javisst!

Tittprov

Dagens låt är

Fuzzy
med Grant Lee Buffalo

hos fajmoj

Några minuter hinner gå innan farmor öppnar dörren, klassiskt iförd ett svart pannband, prydligt åtdraget runt hjässan. Alltid.

Hon blir förvånad. Ett oväntat besök sådär. Ler när jag trycker två rejäla pussar på kinden och kramar om ordentligt.
Hennes ögon. Det ena grönt. Andra brunt. Kiknar och blinkar om vartannat när hon tittar på mig. Det handlar om sekunder innan årets dom rullar ut ur hennes häpna mun.

- Du har gått ner i vikt!
- Jag har alltid varit smal farmor.

Vi slår oss ner och hon drar valsen med historier om bravader inom släktet. Vi är omringade av staplar med böcker. Flera hyllor med inbundet info. Släktforskning. Farmor är besatt av att studera folk och sägner. Myter. Kartlägga avkomman. Hon gillar även att hitta årtal som klaffar. Någon som är född samma dag som någon annan, fast 200 år tidigare. Stolt visar hon upp en bild hon hittat på farfar, när han var pojke. En annan när han var skolpojke.

- Han var vacker när han var ung, din farfar, säger hon som så många gånger förr.

Nu har pannbandet plötsligt dragits ner för de nätt utstående öronen och jag betraktar min
farmor med snäll blick och spända öron, när hon samlar sig för att berätta något som helt enligt ansiktsuttrycket avslöjar att ämnet är av sensationell natur.

- en sak har jag retat mig vansinnig på i alla tider, säger hon.
- jaså?
- jag läste i en intervju hur en man uttryckte sig om sexuella sammanhang. Att män "idkar" sex och att kvinnor "står ut" med sex. Detta kan jag bara inte hålla med om! Det är inte sant att det är på det viset. Det är kvinnor själva som hittar på det där!
- jaså?
- Fast ser man till djurriket så ser man en helt annan sorts respekt från mannen visserligen. Handjuren ger sig ju inte på honan om hon inte är villig. Det händer aldrig i djurriket förstår du! Först hetsar de henne. Och om honan redan är dräktig finns det inget intresse alls.
- visst, och feromonerna, infliker jag... De liksom bara försvinner i alla morgonduschar och parfymduschar. Och p-pillerna förvirrar mest. Det är lätt hänt att något går förlorat i den där hysterin.

hihi

http://swale.istheshit.net

how cool is that!

Gudarna måste vara tokiga

Har förundrats över en tomhet som envisats med att jaga mig ett antal dagar nu. Med tanke på min situation och alla karuseller jag får åka dagligen borde jag känna mig allt annat än tom. Vet inte om det är en slags likgiltighet. Eller bara allmän avtrubbning. Jag orkar inte ens analysera för mycket över det. Går omkring bara och är ett platt matt ingenting. Varken bu eller bä. Behöver halas in. Hänger för löst i luften.

Island går i moll och solen hinner knappt stråla mig bortom bergen, förrän hon försvunnit bakom en grå heltäckningsmatta av förklädda moln, och bortåt neråt mot andra horisonter.

Tonen i atmosfären ljuder som en avslagen sjukhusapparat.
Läget efter en härdsmälta.
En kortslutning.
Ett uppbrott.
En brand.

Tillståndet.
Mellanläget.
Surret.

Samma surr som i Picasso's arbets-sfär.
Háspenna Lífshætta.

Out of sync.
Vilse i omloppsbanan.
Mannen på bussen pratar med sig själv.

Jag hör hur det viskas. Och himlarna bullrar. Av förakt och passion. Det har redan åskat, men urladdningen håller i sig. Jag vill inte bevittna mer nu.

Svala + Sagafilm = sant

... eller åtminstone rätt mycket kära.

utsvävanden

- Alltså, det Gud gav oss är ju faktiskt förmågan att känna och uppleva att vi faktiskt finns. Vi fick ett medvetande. Och en fri vilja.

- mmhmm

- Det har ju inte djuren på samma sätt. De följer naturens lagar rakt av, de är ett med naturen. Ett med Gud. Men vi människor... vi är befriade från denna instinkta uppenbarelse och oforcerade hängivenhet.

- mmmhhhmmm

- Alltså, vi är utrustade med förmågan att uppleva oss själva och reflektera. Vi vet om att vi finns. Vi är lite som små Gudar som via friheten som gavs oss kan leda våra liv i de riktningar vi förmår leda oss själva åt.

- ...

- Det är det som är den fria viljan. Att vi kan välja om vi vill ta vårt liv eller inte. Vi äger vår egen existens och är medvetna om den när vi genomgår en resa i livet... där vi mer eller mindre styr...

- Svala, kan du sluta vara så himla sinnesjuk.

- mmmkay.

Luftgymnastik

Det är märkligt det där.

Hur balansen tycks öka ju mer man dansar med sin lust. Så lättsamt på en lina. On top of the world och fokuserad utan att försöka vara det.

Tills man trillar av. Och inte vet vilken sida man åkt ner på. Framsida eller baksida. Av den sköra tråden. Försöker komma upp igen. Det går inte. Blir livrädd. Släpper taget om linan.

Ger upp.

Och kommer då plötsligt på att jag redan står på en annan lina.
En ny lina.

Floki mama

paranoid android

Ibland blir jag förvånad. Alltså, ibland undrar jag. Hur livet är konstruerat egentligen, hur slumpmässigt ordnat det är. Egentligen. Det är nämligen så här att farfar Blåbär nyss kom in genom dörren. Harolds pappa. (Ja, pappa blåbär heter Haraldur) Vi dricker kaffe. Växlar några ord. Jag sätter mig framför datorn. Och hör plötsligt hur Emiliana Torrini ljuder från vardagsrummet. Fishermans Woman. Av alla skivor. Av alla dagar. (Helt oberoende av mig. Jag lyssnade en stund i hörlurar i min dator tidigare idag) Han sa till och med att han egentligen inte gillade den där skivan.

Yes I am the center of the universe.
Eller alldeles för uppmärksam.

Dagens låt

I really loved Harold

framförd av Emiliana Torrini

att hänga med i karusellen

Phew.... Iceland is the most rapid country I know... its an overproductive enzyme, constantly shifting and transforming... a week is like a year and an hour is lika minute... did I ever live in Sweden??? ... at all?

/skrivet till Jonas 6/12

Svala och sagan

Det gick ju så himla bra igår på arbetsintervjun. Producenten som jag träffade visade sig vara en kille jag kände från förr. Vintern 1997 rekryterade han mig som statist till en isländsk långfilm (jag spelade en 13 årig fnitterflicka gästandes ett bröllop med folkdans och 1800 tal) och jag kommer ihåg när jag och pappa Blåbär hälsade på hos honom för att se hans demofilm från när han prövade lyckan i Hollywood. Vi fnittrade en del minns jag, annars minns jag inte så mycket.

Satt därefter med Marco på Kaffibarinn och berättar lyriskt att jag ska till Sagafilm igen efter helgen för att prata mer med dem. Lägger plötsligt märke till att Baltasar Kormákur går förbi och tittar på mig, sätter sig ner och börjar läsa i en tidning. Jag berättar för Marco att det är mannen bakom "101 Reykjavik" och att han bör se "Englar Alheimsins" där Baltasar har rollen som ett psykfall på ett institut. Sigur-Rós har gjort två låtar till soundtracket. En tung men bra film. Se värd.

Hur som helst. En inspirerande stund och samtal. Marco berättade att han fått ett erbjudande om ett reklamjobb i södra Australien, via ett bolag från Shanghai (tror jag det var) och funderade på om han skulle haka på eller inte. Sen visade han mig ett bildmanus han gjort för flera år sen men som aldrig blev av. Projektet kallade han temporärt för "Fishy Fishy". Då log jag och tyckte att jag fått en anledning att blogga det här. Hmm...

Och nu finns det inte mycket annat att göra en att köra mantra på mantra. Jag tillhör Sagafilm, Sagafilm vill ha mig. Jag är bra för Sagafilm. Svala = Sagafilm.

Flóki o Svala reunite

Sov så skönt inatt med mitt lilla frö snusandes intill. Det finns inget finare än han. Nu blir jag alldeles tårögd, hej o hå. Insåg häromdagen vilken hönsmamma jag egentligen är. Jag är precis sådär ultramesig så att jag har en bild på honom i mobilfönstret. Ett konstverk av honom som skrivbordsunderlägg på datorn. Och tusen bilder i plånboken.

Nu sitter han och tittar på Mr Bean. Eller Herr Böna, som han kallar honom. Pratade med pappa Blåbär innan, som bor i Liverpool, och berättade att Flóki med all sannolikhet kommer gå i samma skola som far sin.

Och bohaget har äntligen skvalpats i land och väntar i hamnen i Reykjavik. Skönt att känna att man faktiskt ror saker i hamn.

I dagens ljus skrev hon

Jag ska på arbetsintervju hos en snubbe på SagaFilm (www.sagafilm.is)
tihi tihiiihihihihiiihi

Och ikväll åker jag till flygplatsen för att ta emot Flóki.
Fantastisk dag.

fullmåne, sömnlös

Choose an artist (or band) and answer only in song TITLES by that artist: Björk

Are you male or female: bachelorette
Describe yourself: all neon like
How do some people feel about you: immature
How do you feel about yourself: pluto
Describe your ex boyfriend: possibly maybe
Describe where you want to be: yoga
Describe what you want to be: like someone in love
Describe what you want: army of me
Describe how you live: desired constellation
Describe how you love: pagan poetry
Share a few words of wisdom: there's more to life than this

Thats why

Idag var den första dagen på två veckor som jag faktiskt fick se lite dagsljus. Det blev något av en religiös upplevelse. Och imorgon kväll kommer mitt lilla ljus. Mitt lilla blåbär. Jag räknar med att bli en fullt återställd människa i övermorgon.

She lives by the Ocean

Nu har jag sett Björks hus. Medan han sprang in för att hämta sin plånbok som han glömde där. Under tiden satt jag med näsan intryckt i bilrutan, kände saliven rinna ner för giporna, kände blemmorna poppa fram (som hos snubben i Den där Mary). Aldrig att jag vågat följa med. Är inte redo för att träffa Gud. Betraktade istället huset, som liksom, kommunicerade ut mot havet. Tre våningar, simpelt vitt. Björk har världens simplaste hus. Utan gardiner. Ett litet slott i ena fönstret. Var det julpynt. Var det gjort av ett barn. Var det en prinsessdröm. Sex stora breda fönster. Vätter mot havet. Blink blink från plasma TVn på en vägg i ena rummet. Ett väldigt medvetet hus, blinkandes mot havet.

- Vem var det som kom till dörren?
- Hon, såklart.

gdonk.

på tal om

... dyra Island. Såg just nyheterna där de presenterade resultat från en marknadsundersökning (inom Norden) där det framgick att medelpriset i en livsmedelsaffär på Island är i snitt 42% dyrare än i Sverige.

Klänningarnas tid

Såg en gammal tjejkompis i tidningen. En inredningsbilaga där hon poserade på en stor färgbild med fyra extravaganta långklänningar hängandes på rad, på en vit vägg bakom henne. Hon är passionerat förtjust i långklänningar och samlar på dem, står det i artikeln. Skulle kunna starta uthyrningsfirma, säger hon. Men att hon aldrig använder dem själv. De är för fina, säger hon.

För exakt 7 år sedan vaggade hon och jag tillsammans på glashala trottoarer i Reykjavik, med armarna i kors och våra stolta magar varsamt förpackade i lager på lager, tyg på tyg, där de stack rakt ut i det kyliga vädret. Jag hade precis köpt Beck's Mutations och PJ Harvey's Is This Desire och satt och målade i sängen på kvällarna, läskiga självporträtt, och grät. Eller tryckte i mig två paket micropopcorn på raken. Själv. Och grät. På grund av att jag just ätit två portioner micropopcorn. På alldeles för kort tid.

En tjej jag kände ville väldigt gärna fotografera mig när jag var gravid. Jag tog med mig min promenad-partner och drog igång en ytterst sällsynt session i badkar, i fjäderboa, i ängelklänning och utan. Hon var ljus. Jag var väldigt mörk. Kontraster i 8:e månaden, som petar på varandras magar. Det blev skickligt framkallat och jag äger dem nånstans... nånstans bland gamla minnen. Från en svunnen tid.

Hörde att hon hade låtit operera sina bröst.
Jag gjorde en hyllningsfilm om bröst.

Och har gjort mig av med mina glamourklänningar.
För att släppa taget om en tid. En nostalgi.
För att göra plats för en ny.

Prump

Alltså, isländskan är ju känd för att vara skriven så som den uttalas. Men att ett ord faktiskt också kan låta på riktigt, så som det heter... det är faktiskt något jag inte tänkt på förrän nu.

Så, mina damer och herrar. Gissningsleken är igång. Andra islänningar får inte komma o störa nu.

Vad betyder "prump" tror ni?

Amina

Glömde blogga om förbandet till Sigur-Rós häromdagen. Det var också musik utöver det vanliga! Amina kallar tjejerna sig. Och de spelar på yttersmått plingplong med fingrarna. Strängmusik. Docksöt musik. Speldosa och vaggvisa. Rätt spektakulärt att se dem gå omkring på scenen under spelandets gång. Nästan som hemma i ett kök nånstans. Med en laptop uppställd i mitten på ett bord. De turades om att spela på olika intstrument. Spelade på kristallglas. Sjöng ingenting. Pyttesmå var dom.

Och när en av dem drog en visa, en vers, på en såg... en s å g ... (hon satt med en såg i knät som hon slog på) så skickligt böjd och berörd inom tongränserna, så utmanande men ändock harmoniskt... skojigt... galet... vackert. Ja, då föll jag pladask.

Se fler bilder här

Lunch

Isländsk fisk är bäst!
So fresh and so clean.

Over my dead...

Igår fick jag äntligen reda på vad jag "egentligen" får i lön.
Idag ska jag säga upp mig.

Om språk

Lustigt det här med min svengelska. Det är lite av ett mellanspråksläge. Övergången tillbaka till det isländska tänkandet verkar bryggas av engelskan. Och det var precis så jag lärde mig prata svenska en gång i tiden. När jag var 10 år. Då hankade jag mig fram med improvisationer. En salig blandning av försvenskad isländska, engelska och svenska med isländsk accent. Jag lärde mig snabbt och kunde prata inom en månad.

Det är förresten otroligt befriande att leva och agera fullständigt på isländska, som ju hela min barndoms tillvaro byggdes kring från första början. Alltså, jag behöver liksom inte anstränga mig när jag pratar. Det flyter på naturligt och okrystat. Inga avancerade talformler eller dialektsång. Bara prat... praaaaat... Och ett mera sant jag.

Hmmm

Hur kommer det sig att jag har 71 träffar hittills idag, på min gamla blogg? Alltså, jag begriper verkligen inte. Blir skitglad naturligtvis, men jag har ju inte skrivit något där (eller här) på evigheter. Och har dåligt samvete för att jag tycker att jag bara pratar dynga hela tiden.

Men whoever ni are.
Tack, för att ni läser!

Livet bland skokartonger

De senaste dagarna har mitt liv inte gått ut på mycket annat än att:

*klättra upp för skyhög stege
*klättra ner för skyhög stege
*bära skokartonger
*sälja skitmycket skor
im an excellent saleswoman

Här på Island har shoppingcentrat Kringlan öppet till 22:00. 7 dagar i veckan. ALLA dagar fram till jul. Vilket har inneburit lååånga arbetsdagar och begränsad ork till annat än att sälja skor. Tillvaron under dessa ibland 12 timmars arbetsdagar har jag förskökt krydda med att:

*nästan trilla och slå ihjäl mig uppe bland livsfarliga skokartonger.
*ändra namnen på skorna i huvudet; Clairophylle blir Klorofyll ungefär. Måste ha med en övervägande syrebrist på lagern, lagret... vad heter det... att göra.
*hånle bakom en seriös försäljarmask när en tjock och besvärlig tant provar dråpligt osmakliga skor, som hon sedan köper.
*digga housemusiken vi spelar.

Jag har även roat mig med att analysera frun som äger skoaffären, som stormade in häromdagen, med ett följe av folk mitt i en rusning och skulle prova en jäkla massa skor. Och lät en av tjejerna som jobbade strosa omkring, fram och tillbaka, för att hämta skor. Mrs Beckham vibbar. Senare undrade hon var jag köpt min bolero. Jag hann knappt svara förrän hon berättade att hon också hade en likadan, fast vit. Inköpt i Amerika. Jag tror att det var meningen att jag skulle bli smickrad.

Två kvällar i rad har jag gått hem med så ömma fötter att jag varit tvungen att gråta lite. Böt ajm ålrajt asså. Dont worry. Det är liksom bara ett stort behov jag har när my precious little feet smärtar så jag knappt kan gå. Det är också sorgligt att Beckham tanta knappt beställt skor i min storlek, som är 36. Vilket innebär att jag inte har kunnat köpa nåt annat än nån jävla arbetstoffla liksom.

Och igår brast det inne på lagret. Jag åt en banan och ställde i ordning skokartonger när "on the first day of christmas my true love gave to me... " orginalet... vet inte vad den heter... men... hur som helst. Med munnen full av banan och alldeles omringad av en massa skokartonger smyger insikten sig på att jag inte har någon "true love" som ska ge mig en julklapp. Fick svälja bananen, och tårarna, illa kvickt för att inte börja storlipa. Sånt kan man ju inte göra på arbetstid. Bara när man traskar hemåt med ömma fötter. Då blir det ett nödvändigt måste.

Jag behöver en snäll man. Någon som kan spela på ett instrument. På strängar! Jag vill ha fiolmannen!!!

På väg mot...

framsida
baksida

Jag och Marco sitter som två nördar på Kaffibrennslan just nu med våra laptops bredvid varandra på bordet bland kaffekoppar och mineralvatten. Vi har lekt lite med ett potentiellt visitkort som jag skulle kunna få ut i tryck, om jantelagen tillåter först. Jag har använt motiv som Flóki tog när han fick gå loss med kameran en kväll precis innan jag åkte till Island. Han stängde in sig i ett av kökskåpen hemma, för att undersöka blixtfunktionen most likely, och det som syns är alltså lite sladdar och grejer. Jag tycker det blev SKITSNYGGT! Designen på baksidan var min idé, skickligt utförd av Marco som är ett proffs i photoshop! Det kanske är oläsligt men det skiter jag i. Ibland får folk anstränga sig helt enkelt.

För övrigt har jag skickat iväg CV till tre olika produktionsbolag idag och pratat med ett antal folk som jag kanske ska träffa snart. Skoförsäljare hoppas jag att jag inte ska behöva vara mer än i max en månad. Inte ens det.

Flóki

How great are those nets.

Pratade nyss med min kusin på msn. Hon befinner sig just nu på ett kryssningsfartyg utanför Singapore, där hon inte hade någon täckning på mobilen, och undrade om jag kunde skicka ett sms till hennes mamma för att be henne logga in på msn. Jag blev uppringd av mamman som visade sig befinna sig i Cannes och fick svara live för henne (då hon befann sig på nån turistmässa och inte kunde ta sig till en dator) och alltså medla mellan mor i Cannes och dotter i Singapore. Från Island.

error

err... var trycker man på cancel knappen.

oj.

bloggbesvikelse from hell!

wtf

Är Micke "Svullo" Dubois död?

idag

Jag hade sån feber igårkväll att jag somnade fullt påklädd och huttrandes under täcket. Vaknade i ett svettbad och fick stanna hemma från jobbet. Lyckades duscha och trycka i mig olika hälsofrämjande preparat och skruva ner mig i fåtöljen framför tv´n där ett tvångsmässigt tittande inleddes av "Bold and the Beautiful", vilket var en positivt överraskande upplevelse. Särskilt underhållande är de där dramatiska momenten, där allvarliga blickar stirrar i takt till en betonande ton i musiken, som liksom upphöjs för att förstärka. Skitroligt. Varje scen slutar på det sättet. 100 små korta klipp som alla slutar i ett halshugg av mesigt musikdrama. Sen liksom bara tog det slut... Helt plötsligt kom den där 80-tals trudelutten med glamouridyllen uppmålad i den upptändrade storstadsbilden.

phew.

åt en gris idag.
måste vara febern.
fast isländsk korv är bara så oemotståndligt god.
brukar behöva bli berusad för att klara av det annars.

gick in i en bokaffär och hittade nånting som jag placerat på min önskelista (läs inköpslista)
Leni Riefenstahls bok "Africa".
my god

Är det inte uppenbart? Hur hon brottades med att rentvå sitt namn? Eller var resan i Afrika blott en kallblodig arisk studie? Hittade iallafall en fantastisk bild i boken som fick tiden att stanna till för mig. Hon håller en helsvart, helnaken inföding i handen och går nerför någon sluttning, nånstans i Afrika. Med kameran runt halsen och skrapsår på ena benet. What a spectacular situation. Hittade bilden på en hemsida tillägnad henne. Men det är inte samma känsla att se på den där som i den stora boken, som har en kontext av bilder som ökar förståelsen för sammanhanget. Hon dog 101 år gammal 2003! Överlevde en helikopterolycka när hon var 98 år. Var hon rädd för att dö tro?

Träffade min vän Marco, regissören som tar skitsnygga foton (länk), på Kaffibrennslan och fick höra om hans storslagna planer inför en långfilm som han håller på att skriva manuset till och som ska utspela sig här på Island. Allt är på idéstadiet och när jag frågade honom vilka skådisar han hade tänkt sig nämnde han en viss Mortensen och en viss Irons... med utopin uppmålad. Jag bloggar det nu iaf. Kan bli kul senare om det visar sig bli så. Då tänker jag se till så jag får jobb under inspelningen.

Jag gillar att nästan alla caféer här i Reykjavik har trådlöst internet. Så bekvämt. Jag gillar också musiken de spelade för mig idag. "Fade into you" med Mazzy Star, "Idioteque" med Radiohead och nånting jag inte hört förut med Lisa Ekdahl. Jag gillar särskilt mycket hur lätt det är att lära känna nytt folk på caféer i Reykjavík. Och det är också rätt skönt vara färsk och smått novis på Islandet och inte känna igen en lokal kändis när jag väl står och pratar med en. Minskar eventuell nervositet markant och skapar en neutral stämning.

Idag skickade jag ett paket till Flóki. 3 böcker, varav en handlar om de isländska jultomtarna, som är 13 burdusa barbarer med röda näsor och yviga skägg... en massa godis och en t-shirt. Vissa stunder är olidliga.

Stjarnfall

I Australien hander det saker!

Lank

Hittade inget om det pa de svenska webtidningarna, sa ni far halla till godo med lite islandska. Det kan ju vara nyttigt att frascha upp fornnordiskan. Fast ni kanske redan ve att en komet "stor som antingen en basketboll eller en halv folksbil" passerade i atmosfaren i Australien.

oblivious pedestrians

o b l i v i o u s
p e d e s t r i a n s







just... eating yummy words.

hey its me again

Fast mitt har ar numera brunt. Rastlösa jag.
"Golden Brown" minns jag att fargen hette.

Undrar om ett natt överdrivet lyssnande pa "The Stranglers" har paverkat detta beslut.

Sigur-Rós og ég

Jag börjar kanna en marklig dragningskraft mellan mig och alvgruppen. Jag var ju valdigt tagen av konserten och har tankt en del pa den efterat. Den lamnade nagot bakom sig kan man saga, hos mig. Jag blev darför lite pirrig nar Jónsi faktiskt traskar in pa caféet jag satt o bloggade haromdagen ifran. Alltsa, han satt alldeles bakom mig under tiden jag skrev inlagget om konserten. Jag tyckte bara att det kandes lite tillgjort nastan, och helt onödigt att blogga om det just da. Att han faktiskt satt vid bordet intill. Nar jag skrev. Men det ar ju lite tufft att vi dras till samma café. Av alla caféer.

Ok. Nasta slumpartade möte. Jag som varit lite sigur-rós girig efter konserten gar in pa deras hemsida och tittar pa deras senaste video som heter "hoppípolla". Förundrad konstaterar jag att den ar inspelad precis alldeles i samma gata som jag just nu bloggar ifran. Om jag tittar ut genom fönstret ser jag gangen och tunneln som gamlingarna springer genom. Bilden jag tog en tidig morgon pa vag till en arbetsintervju ar tagen med gatan bakom mig och kyrkogarden till höger. Ett lustigt sammantraffande. Denna gata, av alla gator.

Ikvall var jag sa pa bio. Sag Harry Potter. Och det gjorde gitarristen i Sigur-Rós ocksa. Samma film. Samma biograf. Samma tid. Samma f-ing RAD i salongen. Av alla rader.

utrop

ny passion:
fischerspooner


OOOOOOOOORRRRRgaSSSSSMH

hållhake

jag har fått ett jobb
i en skoaffär
ALDO

aldrig trodde jag att jag skulle bli en skosäljare när jag blev stor.
det är en trygghet att ha skaffat ett heltidsjobb.
och nog ska jag kunna klara av det med.
det är ju lite jobbigt att hänga löst i luften
det är extremt jobbigt att vara långt borta från min son.
det är fruktansvärt extremt tråkigt att jobba i en skoaffär.
men nog ska jag kunna klara av det med.