Om språk

Lustigt det här med min svengelska. Det är lite av ett mellanspråksläge. Övergången tillbaka till det isländska tänkandet verkar bryggas av engelskan. Och det var precis så jag lärde mig prata svenska en gång i tiden. När jag var 10 år. Då hankade jag mig fram med improvisationer. En salig blandning av försvenskad isländska, engelska och svenska med isländsk accent. Jag lärde mig snabbt och kunde prata inom en månad.

Det är förresten otroligt befriande att leva och agera fullständigt på isländska, som ju hela min barndoms tillvaro byggdes kring från första början. Alltså, jag behöver liksom inte anstränga mig när jag pratar. Det flyter på naturligt och okrystat. Inga avancerade talformler eller dialektsång. Bara prat... praaaaat... Och ett mera sant jag.