Livet bland skokartonger
De senaste dagarna har mitt liv inte gått ut på mycket annat än att:
*klättra upp för skyhög stege
*klättra ner för skyhög stege
*bära skokartonger
*sälja skitmycket skor
im an excellent saleswoman
Här på Island har shoppingcentrat Kringlan öppet till 22:00. 7 dagar i veckan. ALLA dagar fram till jul. Vilket har inneburit lååånga arbetsdagar och begränsad ork till annat än att sälja skor. Tillvaron under dessa ibland 12 timmars arbetsdagar har jag förskökt krydda med att:
*nästan trilla och slå ihjäl mig uppe bland livsfarliga skokartonger.
*ändra namnen på skorna i huvudet; Clairophylle blir Klorofyll ungefär. Måste ha med en övervägande syrebrist på lagern, lagret... vad heter det... att göra.
*hånle bakom en seriös försäljarmask när en tjock och besvärlig tant provar dråpligt osmakliga skor, som hon sedan köper.
*digga housemusiken vi spelar.
Jag har även roat mig med att analysera frun som äger skoaffären, som stormade in häromdagen, med ett följe av folk mitt i en rusning och skulle prova en jäkla massa skor. Och lät en av tjejerna som jobbade strosa omkring, fram och tillbaka, för att hämta skor. Mrs Beckham vibbar. Senare undrade hon var jag köpt min bolero. Jag hann knappt svara förrän hon berättade att hon också hade en likadan, fast vit. Inköpt i Amerika. Jag tror att det var meningen att jag skulle bli smickrad.
Två kvällar i rad har jag gått hem med så ömma fötter att jag varit tvungen att gråta lite. Böt ajm ålrajt asså. Dont worry. Det är liksom bara ett stort behov jag har när my precious little feet smärtar så jag knappt kan gå. Det är också sorgligt att Beckham tanta knappt beställt skor i min storlek, som är 36. Vilket innebär att jag inte har kunnat köpa nåt annat än nån jävla arbetstoffla liksom.
Och igår brast det inne på lagret. Jag åt en banan och ställde i ordning skokartonger när "on the first day of christmas my true love gave to me... " orginalet... vet inte vad den heter... men... hur som helst. Med munnen full av banan och alldeles omringad av en massa skokartonger smyger insikten sig på att jag inte har någon "true love" som ska ge mig en julklapp. Fick svälja bananen, och tårarna, illa kvickt för att inte börja storlipa. Sånt kan man ju inte göra på arbetstid. Bara när man traskar hemåt med ömma fötter. Då blir det ett nödvändigt måste.
Jag behöver en snäll man. Någon som kan spela på ett instrument. På strängar! Jag vill ha fiolmannen!!!
*klättra upp för skyhög stege
*klättra ner för skyhög stege
*bära skokartonger
*sälja skitmycket skor
im an excellent saleswoman
Här på Island har shoppingcentrat Kringlan öppet till 22:00. 7 dagar i veckan. ALLA dagar fram till jul. Vilket har inneburit lååånga arbetsdagar och begränsad ork till annat än att sälja skor. Tillvaron under dessa ibland 12 timmars arbetsdagar har jag förskökt krydda med att:
*nästan trilla och slå ihjäl mig uppe bland livsfarliga skokartonger.
*ändra namnen på skorna i huvudet; Clairophylle blir Klorofyll ungefär. Måste ha med en övervägande syrebrist på lagern, lagret... vad heter det... att göra.
*hånle bakom en seriös försäljarmask när en tjock och besvärlig tant provar dråpligt osmakliga skor, som hon sedan köper.
*digga housemusiken vi spelar.
Jag har även roat mig med att analysera frun som äger skoaffären, som stormade in häromdagen, med ett följe av folk mitt i en rusning och skulle prova en jäkla massa skor. Och lät en av tjejerna som jobbade strosa omkring, fram och tillbaka, för att hämta skor. Mrs Beckham vibbar. Senare undrade hon var jag köpt min bolero. Jag hann knappt svara förrän hon berättade att hon också hade en likadan, fast vit. Inköpt i Amerika. Jag tror att det var meningen att jag skulle bli smickrad.
Två kvällar i rad har jag gått hem med så ömma fötter att jag varit tvungen att gråta lite. Böt ajm ålrajt asså. Dont worry. Det är liksom bara ett stort behov jag har när my precious little feet smärtar så jag knappt kan gå. Det är också sorgligt att Beckham tanta knappt beställt skor i min storlek, som är 36. Vilket innebär att jag inte har kunnat köpa nåt annat än nån jävla arbetstoffla liksom.
Och igår brast det inne på lagret. Jag åt en banan och ställde i ordning skokartonger när "on the first day of christmas my true love gave to me... " orginalet... vet inte vad den heter... men... hur som helst. Med munnen full av banan och alldeles omringad av en massa skokartonger smyger insikten sig på att jag inte har någon "true love" som ska ge mig en julklapp. Fick svälja bananen, och tårarna, illa kvickt för att inte börja storlipa. Sånt kan man ju inte göra på arbetstid. Bara när man traskar hemåt med ömma fötter. Då blir det ett nödvändigt måste.
Jag behöver en snäll man. Någon som kan spela på ett instrument. På strängar! Jag vill ha fiolmannen!!!
posted by Svala at 11:12 fm
8 Comments:
Eff spelar ju elgitarr - och jag vet från säker källa att han är lite förtjust i dig.
Jag har ett telefonnummer till mandelmannen som du kan få om du är snäll. Huruvida har spelar fiol eller ej kan jag inte svara på men det är bara att ringa och fråga.
Oj, Max... thats really some breaking news. Vem är källan??? Eff, var är du förresten. Kom hit! Försvara dig!!!
Kareem abd.... Who is MANDELMASSAN?
Öh, kan man kalla en blogg till vittnesbåset? Men ok, jag länkar istället: läs här som ett exempel. Andra stycket...
Jag kan klona min darling till dig också... Jag ska ändå klona honom till minst ett tiotal av mina kompisar. Han kan spela fiol!! :)
Men... Max, tih... det där hade jag faktiskt missat att se. Eff är för söt.
Crrly... alltså tack, men jag måste ha ett absolut unikum. Så är det bara. Kanske fiolmannen dyker upp här på Kringlan igen. Då ska jag jaga honom.
Ja, Max, jag spelar gitarr. Och snäll är jag också. ;)
Försvara mig? Det vore väl allt annat än konstigt att bli förtjust i nån som du, Svala? Intelligent, självständig, driven, målmedveten. Med mera. Och det är endast intryck jag fått från bloggen. En delmängd av hela du.
Och det där om att du är vacker är bara sanningen. När klockor stannar och man blir lite knäsvag, ja, då måste man använda just de där superlativen.
ehh tih... gdonk.
Skicka en kommentar
<< Home