tisdag, december 06, 2005

idag

Jag hade sån feber igårkväll att jag somnade fullt påklädd och huttrandes under täcket. Vaknade i ett svettbad och fick stanna hemma från jobbet. Lyckades duscha och trycka i mig olika hälsofrämjande preparat och skruva ner mig i fåtöljen framför tv´n där ett tvångsmässigt tittande inleddes av "Bold and the Beautiful", vilket var en positivt överraskande upplevelse. Särskilt underhållande är de där dramatiska momenten, där allvarliga blickar stirrar i takt till en betonande ton i musiken, som liksom upphöjs för att förstärka. Skitroligt. Varje scen slutar på det sättet. 100 små korta klipp som alla slutar i ett halshugg av mesigt musikdrama. Sen liksom bara tog det slut... Helt plötsligt kom den där 80-tals trudelutten med glamouridyllen uppmålad i den upptändrade storstadsbilden.

phew.

åt en gris idag.
måste vara febern.
fast isländsk korv är bara så oemotståndligt god.
brukar behöva bli berusad för att klara av det annars.

gick in i en bokaffär och hittade nånting som jag placerat på min önskelista (läs inköpslista)
Leni Riefenstahls bok "Africa".
my god

Är det inte uppenbart? Hur hon brottades med att rentvå sitt namn? Eller var resan i Afrika blott en kallblodig arisk studie? Hittade iallafall en fantastisk bild i boken som fick tiden att stanna till för mig. Hon håller en helsvart, helnaken inföding i handen och går nerför någon sluttning, nånstans i Afrika. Med kameran runt halsen och skrapsår på ena benet. What a spectacular situation. Hittade bilden på en hemsida tillägnad henne. Men det är inte samma känsla att se på den där som i den stora boken, som har en kontext av bilder som ökar förståelsen för sammanhanget. Hon dog 101 år gammal 2003! Överlevde en helikopterolycka när hon var 98 år. Var hon rädd för att dö tro?

Träffade min vän Marco, regissören som tar skitsnygga foton (länk), på Kaffibrennslan och fick höra om hans storslagna planer inför en långfilm som han håller på att skriva manuset till och som ska utspela sig här på Island. Allt är på idéstadiet och när jag frågade honom vilka skådisar han hade tänkt sig nämnde han en viss Mortensen och en viss Irons... med utopin uppmålad. Jag bloggar det nu iaf. Kan bli kul senare om det visar sig bli så. Då tänker jag se till så jag får jobb under inspelningen.

Jag gillar att nästan alla caféer här i Reykjavik har trådlöst internet. Så bekvämt. Jag gillar också musiken de spelade för mig idag. "Fade into you" med Mazzy Star, "Idioteque" med Radiohead och nånting jag inte hört förut med Lisa Ekdahl. Jag gillar särskilt mycket hur lätt det är att lära känna nytt folk på caféer i Reykjavík. Och det är också rätt skönt vara färsk och smått novis på Islandet och inte känna igen en lokal kändis när jag väl står och pratar med en. Minskar eventuell nervositet markant och skapar en neutral stämning.

Idag skickade jag ett paket till Flóki. 3 böcker, varav en handlar om de isländska jultomtarna, som är 13 burdusa barbarer med röda näsor och yviga skägg... en massa godis och en t-shirt. Vissa stunder är olidliga.

4 Comments:

Blogger eff said...

Men, är du sjuk alltså? Krya på dig...

The Bold and the Beautiful är nästan en komedi. Det är ju som du säger en väldigt hårt driven stil. Urtvättade färger (troligtvis på grund av det där anti-rynkfiltret som de använder) och så.

Riefenstahl brottades nog med skuldkänslor hela livet tror jag. Även fast hon inte talade öppet om det, vad jag hört i alla fall. För det hon gjorde under Nazi-tiden är ju nästan oförsvarbart. Hon blev ett villigt verktyg.

Mazzy Star-låten är väldigt bra. Doveman har gjort en cover på den (du hittar den under "music" i vänstra spalten på webbsidan). Ännu mer lågmäld än originalet. En bra cover, tycker jag.

Krya på dig...

7/12/05 10:46  
Blogger Max said...

jag tror att Riefenstahl var (korkat men än dock) omedveten om det som hände, precis som hon sa, givetvis förstod hon på ett "undermedvetet/förträngt" plan, men jag vill ändå tro att hon var "oskyldig". Hon gjorde något otroligt suggestivt och i mångt och mycket vackert, som tyvärr var/blev nazistisk symbolik. Hon revolutionerade ju dessutom idrottsfotografi/film med sina idéer.

Hon tog dykarcert när hon var närmare 95. Det är coolt.

7/12/05 21:53  
Blogger Svala said...

jag dras åt samma teorier som du Max, när det gäller fröken Riefenstahl. Jag tror att hon upplevde det hela som en stor och högtidlig ära att dokumentera vad hon förmdodligen trodde var ett storslaget manifest för "den rena og trogna människan", i all sin dygd. Inte kunde hon väl förutse vad som komma skulle.

Och sen var det väl inte hennes förslag att liksom... skapa evenemanget som hon sedan filmade.

- "hallå, du där borta... rad 57 typ... vill du flytta lite till vänster liksom" ...

hon var ett hantverk. Anställd av Hitler, som förstått bildmediets potential för propagandans genomslagskraft. Båda två ett verktyg för honom att nå ut. Till folket.

eller... så.

9/12/05 19:51  
Blogger Svala said...

Eff, tack för tipset men jag hinner inte lyssna. Just nu ska jag ut o bada i ett jättegammalt badhus! Kvällsbad med gamla gubbar är MYS!!!!

9/12/05 19:52  

Skicka en kommentar

<< Home