Vi hittade på låtar tillsammans när vi var små
Så. När livet i en människa tar slut. Blir det tyst. Det blir stilla. Det finns inget kvar av personen mer. Hon är nu upplöst. Finns inte längre. Som innehållet i en bränd bok. En gång full med kunskap och tycke som präntats in. Vetskap som en gång registrerats. Hennes närvaro. Hennes minnen. Hennes erfarenheter. Innehållet flammar upp och försvinner. Orden suddas ut. Bevisen för hennes existens. Vittnesbörden. Upplöst för alltid. Ett barndomsminne blott. En vän. Ett helt liv som levts. Och som nu ingen kan veta någonting om. Någonsin. Mer än de som redan vet och vill berätta om vilken fin tjej hon en gång var. Innan hon valde att ta slut.
15 Comments:
So many good people are leaving this year. It's not fair - some of them were better than I am, and I know it for certain.
Ja men fler får veta om de som redan vet berättar för många. Då kan fler få veta och ta del av. På ett sätt.
Och se till att tala om för folk att dom är bra medan dom fortfarande lever. Det är nog viktigast av allt.
Jag hittade hit när jag letade efter Hjalla-stefnan...
Har varit på Island flera gånger och det är ett fantastiskt land.
Usch...
Ååh...
Kram på dig!
Kram
Ett väldigt fint inlägg.
Hi, in which language is your blog, it is very nice. I'm writing about Croatia
Du är tyst och saknad. Bara så att du vet.
Sorry, I found out later that is Iceland. I've always been interested in Iceland and your landscape images
vi hittade också på låtar. men jag fuskade alltid. jag lyssnade på helt annorlunda musik än mina polare så jag sa att jag hade hittat på mercedez benz med janis joplin. alla trodde jag skulle bli nåt stort eftersom jag var så duktig på att göra låtar.
fast ibland är det bättre att se en människa lösas upp än att den får leva som att hon aldrig haft de kunskaperna när hon blir oförmögen att använda de.
still alive?
Yes, I am alive, and thinking about start blogging again. But just thinking... don´t know when or if :)
Skicka en kommentar
<< Home