tisdag, december 13, 2005

Amina

Glömde blogga om förbandet till Sigur-Rós häromdagen. Det var också musik utöver det vanliga! Amina kallar tjejerna sig. Och de spelar på yttersmått plingplong med fingrarna. Strängmusik. Docksöt musik. Speldosa och vaggvisa. Rätt spektakulärt att se dem gå omkring på scenen under spelandets gång. Nästan som hemma i ett kök nånstans. Med en laptop uppställd i mitten på ett bord. De turades om att spela på olika intstrument. Spelade på kristallglas. Sjöng ingenting. Pyttesmå var dom.

Och när en av dem drog en visa, en vers, på en såg... en s å g ... (hon satt med en såg i knät som hon slog på) så skickligt böjd och berörd inom tongränserna, så utmanande men ändock harmoniskt... skojigt... galet... vackert. Ja, då föll jag pladask.

Se fler bilder här


2 Comments:

Anonymous Huldis said...

du får mig att få hemlängtan konstant!!!! *snyft* livet e svårt

13/12/05 20:20  
Blogger eff said...

Så vackert språk!

Ja, Amina är bra. Nu har jag bara hört Fjarskanistan och det lilla som var med i Screaming Masterpiece. Men det räcker för att inse skönheten.

13/12/05 21:08  

Skicka en kommentar

<< Home