Tarnation
Ni kanske redan har sett filmen Tarnation men det hade inte jag. Tills igår. Nu tillhör den en av mina favoritdokumentärer.
Det är en självbiografisk soppa av sporadiska dokumentationer, som sträcker sig över 19 års tid ... men det är mer ett f-ing piece of visual art med fascinerande kontenta innefattad. Galna morsor är alltid lite shocking.
Filmen har redan kultförklarats inom gay-svängen, då mannen bakom/framför kameran; Jonathan Caouette, är gay. Men de har ingen äganderätt! Nähä! Det är ingen gay-film. Det här en film som många människor skulle må bra av att titta på. För att den saknar moral. Javisst!
Tittprov
Det är en självbiografisk soppa av sporadiska dokumentationer, som sträcker sig över 19 års tid ... men det är mer ett f-ing piece of visual art med fascinerande kontenta innefattad. Galna morsor är alltid lite shocking.
Filmen har redan kultförklarats inom gay-svängen, då mannen bakom/framför kameran; Jonathan Caouette, är gay. Men de har ingen äganderätt! Nähä! Det är ingen gay-film. Det här en film som många människor skulle må bra av att titta på. För att den saknar moral. Javisst!
Tittprov
posted by Svala at 9:44 em
2 Comments:
Jag skulle vilja se den, men vet inte om jag vågar. Jag pallar sådana där barn-som-far-illa-dokumentärer väldigt dåligt för närvarande.
J.T Leroys böcker har t.ex. fått mig alldeles stissig trots att jag bara läst litegrann ur dom. Jag vågar helt enkelt inte införskaffa dom.
Men filmen verkar väldigt bra, det gör den. En fråga dock. Hur skulle man må bra av att se den?
För att där finns en massa kärlek i den. Massa massa massa.
Och mamman är jättesnäll egentligen. Och älskad. Men de flesta skulle nog bli knasiga av att bli tvingad att genomgå elbehandlingar som 12 åring. Vilket hon fick.
Det är en vacker film. Inte hemsk.
Skicka en kommentar
<< Home