Svala och sagan

Det gick ju så himla bra igår på arbetsintervjun. Producenten som jag träffade visade sig vara en kille jag kände från förr. Vintern 1997 rekryterade han mig som statist till en isländsk långfilm (jag spelade en 13 årig fnitterflicka gästandes ett bröllop med folkdans och 1800 tal) och jag kommer ihåg när jag och pappa Blåbär hälsade på hos honom för att se hans demofilm från när han prövade lyckan i Hollywood. Vi fnittrade en del minns jag, annars minns jag inte så mycket.

Satt därefter med Marco på Kaffibarinn och berättar lyriskt att jag ska till Sagafilm igen efter helgen för att prata mer med dem. Lägger plötsligt märke till att Baltasar Kormákur går förbi och tittar på mig, sätter sig ner och börjar läsa i en tidning. Jag berättar för Marco att det är mannen bakom "101 Reykjavik" och att han bör se "Englar Alheimsins" där Baltasar har rollen som ett psykfall på ett institut. Sigur-Rós har gjort två låtar till soundtracket. En tung men bra film. Se värd.

Hur som helst. En inspirerande stund och samtal. Marco berättade att han fått ett erbjudande om ett reklamjobb i södra Australien, via ett bolag från Shanghai (tror jag det var) och funderade på om han skulle haka på eller inte. Sen visade han mig ett bildmanus han gjort för flera år sen men som aldrig blev av. Projektet kallade han temporärt för "Fishy Fishy". Då log jag och tyckte att jag fått en anledning att blogga det här. Hmm...

Och nu finns det inte mycket annat att göra en att köra mantra på mantra. Jag tillhör Sagafilm, Sagafilm vill ha mig. Jag är bra för Sagafilm. Svala = Sagafilm.