tanke

När jag packade ner Flókis shorts i helgen kom jag på att han inte har använt dem en endaste gång på hela sommaren hittills.

tanke

När lögnen blir vacker blir den sann

he he

Mið 2006-07-26 FHE903 15:30
Sun 2006-08-06 FHE902 13:15

La Playa

Ett regnigt Nauthólsvík men det är mys i varma poolen precis nedanför. Ibland är det mer hav i viken så att den konstgjorda runda varma poolen står precis mitt i. Som ett badkar mitt i havet...

Om man bara bortser från en något skändad utsikt, tack vare en soptipp som så lägligt placerats på udden mitt emot, och inte har solhimmel som absolut krav... kan man faktiskt låtsas att det är sommar för en stund.

Bitter?
Jag?

Jag skyller på vädret

Höjden av tankspriddhet har nu infunnit sig, tack så mycket. Höll på att missa planet som Flóki skulle åka med till Sverige igår, och hade missat det om det inte varit kraftigt försenat. Fick för mig att det skulle lyfta klockan tre. Men det var tydligen redan klockan ett... jag måste ha inpräntat fel i hjärnan när jag förklarade för mamma vilken tid Flóki skulle landa på Kastrup, två timmar framåt i tiden, svensk tid alltså.

Men sån sjuk tur.
4 timmars försening kan vara av godo ibland.

Jag och hans pappa stod med alldeles förvridna nerver och vinkade farväl när han sen försvann med en flygvärdinna in i terminalen. Mitt barn har alltså åkt utomlands nu, alldeles själv. Under omhändertagande av flygpersonalen förstås, men han känner sig tuffast i hela världen nu. Mamma hämtade honom på Kastrup sen. Han behöver lite semester i solen tänkte jag.

Och när jag tänker på det behöver jag nog det också.

Kollar flygpriser och tillgänglighet

Jag gick till stranden idag

hot pot

Idag blev jag sexuellt antastad på det gamla badhuset i en av mina älskade "heitapottur". Detta efter att ha sysselsatt mig med några rader av meditativ simning (sprattel, hålla andan, grodsim, bara simma med armar, experimentell simning för att sträcka ut alla muskler) och så sätter jag mig som vanligt efteråt i en "heitapottur" (som är en stor varm utomhus jacuzzi) för att massera axlarna.

Som vanligt sitter där en massa gubbar som pratar om allt mellan himmel och jord. Denna gång var samtalsämnet "liv efter döden" och jag lyssnade med spända öron medans jag vred mig sådär proffsigt som gubbarna brukar göra för att rikta vattenstrålen mot de ömma partierna i axlarna.

DÅ kommer helt plötsligt en ung man, som sätter sig bredvid mig. Och efter ett litet tag känner jag en hand som råkar nudda vid min. Ett par gånger. Jag avfärdar det hela som slumpmässiga ryck på grund av vattenströmmen som gör att alla kroppsdelar inte håller sig stilla alla gånger. Men det fortsatte. Då valde jag att flytta på mig och satte mig mitt emot honom för att se vad det var för människa som liksom... sökte kontakt eller vad man ska kalla det. Fejs to fejs kan inget hända!

Inte en helt oattraktiv människa var det.

Men hans fot...

Hans fot började peta på min fot när jag satt där och blängde på honom. Jag höll på att smälla av. Hur fräck får man vara!!! Samtidigt var jag ganska nyfiken på hur han hade tänkt sig att det där händelseförloppet skulle sluta och försökte komma på om jag tyckte det var trevligt eller inte. Jag är ju trots allt numera svårt närhetskrank. Så pass att en främmande fot plötsligt blir intressant.

Men! Jag kom på ganska snart att jag inte tyckte det var särskilt trevligt och reste mig upp och gick.

Det var en mycket konstig upplevelse.

Flóki tappar sina framtänder

Mars: Flóki har just ryckt loss ena framtanden och är ganska belåten med att ha lyckats!

Mars: Här ser ni en konstruktion som Flóki byggde för att underlätta "Tandalvens" arbete under natten. Se så fint han la tanden på kanten högst upp på trappan, för att "tandalven skulle slippa bli blöt"




Juni: Flóki tappar den andra framtanden och gör en favorit i repris, om än något mindre avancerad variant! Ett mycket empatiskt barn, barnet mitt.
(PS. Bilderna på glasen är tagna av Flóki)

Tandlossning

Det här med att tappa tänder är ju en ganska stark utvecklingsprocess för barn. Plötsligt blir de medvetna om att de håller på att tappa sina "barntänder" och ska få nya "vuxentänder" som de ska ta väl hand om för att "dem ska de ha i munnen resten av livet". Den lösa barntanden kan de hålla på o trycka på i veckor, tills den är så öm att det gör ont hela tiden. Sen kommer den stora stunden då de själva lyckas ta den sista knäcken. Våga trycka ut tanden så det knakar och blodet sprider smak i munnen och hjältemod i mungipan.

Stoltet bryter ut och en slags befrielse. De känner sig äldre. Och tuffare. Och nya större starkare tänder växer fram inför en ivrig spegelbild, dagligen.

Det är inte för intet att drömmar om tänder och tandlossning har så starka synonymer med vårt själsliv.

mamma barn

Mitt barn har hunnit tappa fyra tänder nu och närmar sig stormartat en ny ålder som kräver ett annat slags medvetande av mig som förälder. Han är ingen liten bebis längre. Ingen pluttig dunfjun som jag jämt ska jaga och hålla koll på, och liksom instinktivt tillrättavisa. Grundbehoven är utvecklade. Han kan gå, prata (två språk) leka, lära, tänka, känna, måla, skriva, sjunga, joddla, breakdansa, kramas, skämta, reflektera, peka, bygga, meditera... och uttrycka sig.

Jag kan lita på honom nu. Jag vet vad han vet om att han får och bör göra. Han vet vad jag vet vad han får och bör göra. Vi har börjat utveckla en personlig relation. Han individualiserar sig rätt mycket nu och funderar mycket över sig själv och livet i stort (mamma, jag tycker att det är konstigt att jag finns). Sen märker jag att han börjar tänka kritiskt själv. Skapa egna uppfattningar om saker och ting. Om mig, (mamma är en person). Min värld är inte längre hans värld. Den är expanderad och han jobbar vidare på den plattformen som han blev uppväxt i och fyller på med eget empiri.

Det är fantastiskt att se honom i ögonen och känna att vi är på en ny nivå. Att han liksom har blivit stor kille!

Men det är också lite hisnande.

Jag har aldrig uppfostrat en 7 åring förut...

Kvällens ord

Expandera

exp
and
era

Graffiti i Reykjavik

Dagens ord

Entusiasm



ent usi asm

ett nytt jobb.

Jag har blivit anställd som föreståndare för ett fritidshem. Ja ni läste rätt. Föreståndare. Det innebär att jag kommer att ansvara för att skapa riktlinjer för en relativt nystartad fritidsverksamhet för barn mellan 6 och 9 år, hålla ordning på verksamheten (kontakt med skola och föräldrar) samt vara personalansvarig.

mih. miiih.

En utvecklingpotential som heter duga har just öppnat dörren på glänt och det känns meningsfullt och lockande. Jag jobbade med barn under fyra års tid på Montessori i Sverige och känner att jag har mycket att dela med mig på det pedagogiska planet. Sen har jag ju ett slags... host... maktbegär, ... eller låt oss kalla det för en benägenhet att co-ordinera projekt, som kommer ganska bra till användning i detta sammanhang.

Så... ett framtidsjobb om det vill sig väl. Gott folk.

Jag är förstås nervös dock. Vilket är bra. Jag behöver en rejäl spark i röven.

jag tror jag tror på sommaren... lalala

Ni klagar på solen och värmen... HAHA!!! Idag fick jag höra att under hela juni månads 30 dagar har solen endast visat sig vid tre tillfällen här på Island.

TRE!

Jag känner mig genomskinlig.

tunn
torr
och blek.

Låt mig få romantisera jordgubbs-Sverige och eran kvalmiga värmebölja för en stund. Jag lovar att det är bättre än konstant grå himmel. Med nederbörd.

(nederbörd? vilket ord alltså!)

...

Idag har jag dock trotsat alla mina ideal om hur en sommar egentligen ska te sig, och tagit mig till en strand för att bada!
(I regnet)

Det finns nämligen en strand här i Reykjavik och det är den enda badstranden, vad jag vet, som folk faktiskt använder sig utav på sommaren för att bada och sola. Jag måste ta en bild på den så ni får se! Den är nämligen UPPVÄRMD! Jajamensan! Eftersom islänningar är bortskämda med ordentligt uppvärmda badhus låter man en varm källa mynna ut i viken för att värma upp havet just där, så att det ska vara runt 18 grader i havet!

Och sanden är importerad. Den är guldbrun istället för svart.

Där finns också en "heitapottur" på plats så att man i alla väder inte ska behöva frysa häcken av sig. Så där låg jag ensam idag och sträckte på tårna. Tittade ut över havet efter doppet och betraktade regnmolnen hastigt dra förbi mig. Ganska rofyllt faktiskt. Jag tror inte att folk har fått upp ögonen för badplatsens potential, eftersom jag var ensam gäst idag (förutom ett tyskt par som dök upp). De flesta väntar väl fortfarande på att solen ska ta bort molnen först.

Dagens ord

skral

avslappning

En äkta ångbastu är en liten koja, rest under 30-talet, precis i lagom höjd ovanför en bubblande het källa, som skvalpar och har sig under trägolvet där man sitter och svettas. Det är mörkt där inne men tillräckligt ljust för att man ska kunna se hur ångmolnen består av miljontals mikroskopiska vattendroppar, som virvlar i ljusstrimmorna och dansar mot små springor vid trädörren där de kan ta sig ut.

Ett litet fönster vätter ut mot sjön, där vi nyss badat i 14 grader kallt vatten. Rutan är igenimmad men kastar ett disigt sken på våra svettiga kroppar och jag kan precis urskilja distinkta karaktärsdrag av personen som sitter framför mig. Det är rofyllt. Mycket rofyllt. Det enda som bryter tystnaden är det kokande underjordiska vattnet som ljudligt plaskar under våra fötter och osar upp nya äggvitedoftande ångmoln som vi får uthärda med pustar och stön.

Någon berättar att det finns planer på att renovera anläggningen. Modernisera den lite. Göra den mer turistvänlig och fräsch. Jag ryggar instinktivt tillbaka av avsmak när ordet "spa" nämns.

"Spa"

Urk. Jag är så innerligt trött på det där uttjatade tunna löftet om avslappning.

"Spaaaa"

my ass...

Trängas med en busslast hurtiga tyskar... (ursäkta fördomen). Inte i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig att det blir särskilt avslappnat bland neonljusrör och kalla granitgolv. Mitt hjärta tillhör den gamla orginella bastun. Den må vara sliten men har sin charm i all sin enkelhet. (Man använder sig utav plastdunkar fyllda med sand för att ge tyngd åt dörren, så att den ska kunna stängas igen.) Det viktigaste av allt finns liksom redan där inne; den varma undervattenkällan... Jag vill inte ha ytterligare en hypermodern spa-anläggning. Hmpf! Blir fan stressad!

Det är så skönt att kunna åka bort från stan, två timmars färd ut på landet med tält och grill och sonis. Och vila upp sig i en 30-tals bastu!