torsdag, december 07, 2006

An echo of a once was

Nog för att självdestruktiviteten envisas med att rycka i trådarna mellan varven, men inte kan jag låta mitt liv som det har levts hittills bara sippra iväg och bli en del av andra sammanhang bortom min påverkan? Inte kan jag låta mina erfarenheter, mitt kulturella kapital, formuleras av någon annan? Jag har fått en anledning att reflektera över min integritet. Ställa frågan om jag kan tänka mig låna ut händelser ur mitt liv åt en annan penna. En hungrig penna som har dragit streck mellan ett par av mina blogginlägg så att de blev en helhet. Fiktiv sanning med smör. Jag vet om att det finns ett berättarvärde i vad jag har varit med om. Men jag sitter ju på kistan själv och väntar. Vågar knappt släppa fram monstret i den. Men jag lyfter på luckan ibland och vädrar små ögonblick. Siluetter av en tid som det har tagit tid att bli vän med. Avlägsna intryck som jag både vårdar och vill fly ifrån samtidigt. Jag vet att jag inte är någon speciell just nu. Att jag inte är en författare. Men jag vet att det är därför som jag sitter på den där kistan och inte kan röra mig. För att det är där som orden bor. Och de väntar på att jag kan använda dem. Och jag vill inte tro att jag har gett upp tanken på att göra verklighet av dem. Så därför vill jag inte att någon annan ska låna mitt liv. Det måste få tillhöra mig.

8 Comments:

Blogger Trassel said...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga...men du har ett väldigt speciellt sätt att skriva på. Ett sätt som tilltalar mig oerhört. Jag ser fram emot boken. :-)

8/12/06 06:18  
Anonymous SKRIVKRAMP said...

"Jag vet att jag inte är någon speciell just nu. Att jag inte är en författare."

Oj vad fel du har. Du ÄR speciell. Nu. Redan. Vänta inte. Just do it.

Och din berättelse är din. Tack för att du delar med dig som du gör.

8/12/06 08:27  
Anonymous Anonym said...

Sören Kiergegaard: "Att våga, är att förlora fotfästet ett litet tag, att inte våga, är att förlora sig själv."

Du skriver, mycket, mycket bra. Det är dags för dig att sätta dig på arslet, isolera dig, ta en paus från att spegla dig i allmänhetens öga, betvinga bekräftelsebehovet (cigaretter, bloggresponser), och skriva din bok. Lycka till!
Nu.

Micke

8/12/06 11:20  
Blogger krilli said...

Nnákvæmlega.

Ekki gleyma heiðrinum af því að einhver skrifi um þig. Með því að sjá sjálfa þig og setja samhengið í bloggfærslu ert þú sjálf búin að vinna mesta verkið.

thx dood!

Erfiðasti parturinn er að líta í kring um sig og festa hráu hugmyndirnar í eitthvað sem hönd á festir.

Sá sem kom á eftir þér og fékk þig lánaða var bara að tengja saman punktana.

Ég ber meiri virðingu fyrir þeim sem þræla punktunum út úr sjálfum sér en þeim sem teikna línur milli punkta annarra.

8/12/06 15:15  
Blogger Svala said...

trassel, ja vad ska man säga. Just nu skäms jag för att jag är så blödig och ska hålla på o jämra mig. Men tack för din kommentar!!

9/12/06 10:47  
Blogger Svala said...

skrivkramp, vi har ju mailats och det mesta har blivit sagt där. Men som sagt, att bli inspirerad och få idéer är en sak och fritt fram för alla att ägna sig åt, men att plocka ut flera konkreta händelser precis så som de har beskrivits är att någonstans överskrida någon annans sfär (och det är därför jag antar att du kände att du ville fråga om det var ok att använda). Gränsen mellan en "novell" och en "biografi" blivit för vag och det är väl märkligt vilka krafter det är egentligen som påverkar orden som blir sagda. Som om det finns en osynlig upphovsrätt någonstans och spökar bakom alla sammanhang. Jag har ofta funderat på samma grundläggande element som "sanning" och "autencitet" när jag har reflekterat kring genren "Dokumentärfilm" och då har försökt definiera vad det är som utgör dokumentärfilmens makt att kalla sig "sann", "verklig" och "trovärdig". Jag måste tacka dig för att få mig att återigen reflektera över de här sakerna och hjälpa mig komma på vad det verkligen är som jag bryr mig om hos mig själv. Det har också varit intressant och nödvändigt för mig att reflektera kring var gränsen egentligen går på ett sådant fritt och oskyddat forum som en blogg, där vem som helst kan läsa och ta till sig. Det är därför som jag kom på att det kanske är en större frihet för andra att använda mina texter eftersom jag inte "är någonting, dvs en erkänd författare". Babbel babbel. Jag har redan lyckats göra en hel struts av en fjäder och ska hålla tyst nu! Kram!

9/12/06 11:09  
Blogger Svala said...

Micke, ja Kiergegaard var vis. Men är det stor skillnad egentligen på att tappa fotfästet och att tappa bort sig själv? Men men... jag vet... jag är en cirkusapa som gillar att synas på min blogg och det är sorgligt egentligen att jag inte ägnar mer tid åt självdisciplinära handlingar och får tummen loss ur just arslet. Jag antar att jag är för trött och sliten efter varje ansvarsfull dag att jag helt enkelt bara vill tramsa och leka när jag får tid över på bloggen. Hur som. Tack för pepp!

9/12/06 11:18  
Blogger Svala said...

Krilli, koddí kaffi og TÖLUM saman um þetta og annað konfekt!

9/12/06 11:19  

Skicka en kommentar

<< Home