långstrumpigt

Nikotinsuget skaver men jag havfer styrka att förlika mig med jämn dosering som jag tuggar loss ur tuggummit. Det krampaktiga idisslandet ger mig ibland vag känsla av huvudvärk och jag undrar om det inte är aspartamets fel. Strumpbyxor är skönast att ha på sig tycker jag. Man kan tripla runt mycket smidigare i lägenheten och så ser man så spänstig ut i spegeln när man studsar förbi på väg in till köket. Mina episka livsvåndor begränsar sig till att bestiga tvättberg, laga mat, bajsa mat, städa, diska, fundera på blogginlägg, läsa i två böcker ("fighter-relationen", som är ett måste i arbete med barn... samt... "Picasso-creator and destroyer") och planera en föräldradag på jobbet imorgon. Jag glömmer fortfarande för lätt mina tankar. Måste lära mig äta russin igen. Ett i taget. Sakta. Så att jag hinner smaka på dem.