Jag har dumpat fimpen

Jag håller på att sluta röka igen och hoppas verkligen att jag lyckas denna gången. Varje gång jag börjar vibrera av röksug och känner hur nervtrådarna spretar åt alla håll av ren irritation försöker jag minnas tiden som rökfri, känna mig fri från beroendet på förhand och blir då en smula lättad och peppad på att fortsätta härda ut abstinensplågan. Den kommer ju att försvinna. Det vet jag. Det räcker med en kort visualisering av en fet gråsvart rökmassa, som marinerar lungorna med tjära och annan skit, för att jag hellre ska ta ett nikotintuggummi och dra andan lite djupare. Dricka vatten. Diska. Städa. Trycka in trynet i en hög med nytvättat och njuta. Nikotinet stimulerar ett bekräftelse centra i hjärnan. De där synapserna som kör igång när vi tycker att vi har gjort nånting bra och känner oss nöjda med oss själva. Det är därför rökare så gärna "tröstar sig" med cigg vid eventuellt stress och "förstärker" sköna upplevelser efter matintag och annat essentiellt. Knark.