Islandsmusiknytt

Här har ni en ung gammal stämma som smyger ur radio och TV på Island, och värmer frostbitet folk och fä med en ytterst finstämt späd klang. Jag har alltid tyckt att det finns en benägenhet att suga i sig lite Texasvibbar här. Lite blues och whisky. Lite "on the road again" mentalitet. Det finns en countryfestival här på sommaren men den pratar jag ogärna om egentligen... efter att ha sett min morbror i "vilda västern"-hatt på väg dit. Som om han gått och väntat hela året på att få leva ut sig själv som fullblodad countrygud och rocka loss. heh heh. Hursomhelst. Rockabilly är också ett inslag som smittat en yngre generation. I allafall en konstnär som jag drack kaffe hos i förrgår. Han ser ut som en urviking i rött skägg, rött hår och isblåa ögon. Lång och reslig med Napoleon Dynamite glasögon. ... med Elvis frisyr! Jag har inte sett något snyggare på killar frisyrmässigt på aldrig! Vackert alltså. Och mannen bär upp det. Sheitsnyggt. Hur som helst. (Enter) Jag tänkte visa er den här fina videon då med Lay Low, som jag inledde inlägget med att berätta om. Och ge Flókis pappa lite cred för att han gjort ett bra jobb med scenografin och den fina inredningen (som jag hellre hade velat trycka in hemma hos mig än att se gå i kras... menmen). Det är hans mormors sommarstuga och det är inte första gången han lånar den. En gång målade han stora korpar på väggarna där inför ett photoshoot. Lilla mormor blev inte glad. Hur som... (det är farligt att inte kunna använda Enter gott folk. Man hamnar i utsvävanden) Här är fina låten.