fredag, november 24, 2006

Vart tog den söta lilla KEN vägen?

Idag köpte jag in lite nya leksaker till fritidshemmet. En ny Ken bland annat. Det fanns redan en flock Barbiedockor när jag tog över stället och det enda skälet till att jag tillåter att de finns kvar är att där också finns ett dockhus som barnen själva har byggt, målat och tapetserat. De har också tillverkat inredning och möbler i dockhuset, som de gärna använder. Och det är ju ganska nyttigt för dem att prova på! Arkitektur, heminredning och design. Det blir ju lite mer praktiskt än att bara välja vilken stringbikini Barbie ska ha på sig. Eller vem hon ska ligga med. Typ.

Fast problemet var ju då att det inte fanns någon Ken på plats. De pojkar som har velat leka med dockhuset/hemmet har fått spela flickor.

Så jag gav mig ut på jakt efter en Ken idag, men blev minst sagt skraj när jag fick se vilken förvandling Ken har genomgått sedan jag var barn. Tänk er ett blonderat muskelknippe som blänger aggressivt. Tatueringar på de oproportionerliga krampiga stålmannen-armarna! Uppblåst plast! Ilsken docka! Automatvapen som tillbehör!!! Kändes som jag höll en liten seriemördare i handen...

Hua!

What´s the deal? Är det verkligen meningen att en liten pojke ska sitta och identifiera sig med den våldsamma dockan för att känna sig säker på sig själv? Vem är det som kommer på den fenomenala idén att barn ska leka med vapen och associera död och grymhet med coolhet?

5 Comments:

Anonymous smul said...

intressant det där med ken och barbie, eller flick och pojkleksaker.. En bekant till mig som är genusforskare berättade att barbie och bratz och liknande är gjorda för att lekas med som en vän, de är gjorda med stora ögon med ögonvitor som ska lekas med ansikte mot ansikte. Du ska kunna känna att barbie är din bästa vän liksom. Ken och action man däremot är gjorda att lekas med som en förlängd arm mt omvärlden, inte ansikte mot ansikte utan framför dig som en slags "sköld". De har heller inte samma "vänliga" ansikten med ögonvitor utan har små och svarta(?) ögon. Det känns lite för genomtänkt nästan, men ibland får man väl som vuxen stänga av hjärnan antar jag

25/11/06 09:52  
Blogger Johan Sundström said...

Är det inte mycket intressantare att försöka göra egna dockor med, på samma/liknande sätt som inredningen? Skapande, och mindre influenser från We Rule Your Subconscious Corporation liksom. (Det är som allra tydligast när det rör attiraljer riktade mot barn, mycket tack vare att vi inte utgör målgruppen, och kan se bilden med en utomståendes klarsyn.)

25/11/06 16:30  
Blogger Svala said...

Smul, intressant info där. Med all sannolikhet leker flickor och pojkar på olika sätt med dockor och figurer. Hur de "blir" dockorna eller rollspelar med dem. Men jag tror nog att tjejer också skulle gilla lite mer "action" inbyggt i sina dockor så att de blir mer fysiskt aktiva i leken. Typ tjejdockor som kan Kung Fu, dansar eller sparkar fotboll liksom. Bara en tanke. Jag tror nämligen att barn lär sig uppfatta vad som förväntas av dem genom leksakerna. Vad tjejer ska identifiera sig med och vad killar ska identifiera sig med. Och identifikationsutbudet är skralt. Eller trångsynt. Och nästan lite läskigt, om man då ser till Macho-inställningen i pojkleksaker.

26/11/06 23:03  
Blogger Svala said...

johan, jag är rädd att det inte skulle blir särskilt lyckat. Jag vet inte hur det skulle gå till med egen tillverkning av dockor... "trolldegsmaja"? "ståltrådspelle"? "GlasspinnePär"? Liksom... ospännande och säkert fult också. Men tanken är god. De leker rätt lite med de där dockorna i vilket fall som helst. Det är en aktiv bunte barn jag tar hand om varje dag och de gillar att röra på sig, bada, spela spel, måla och leka med LEGO. Både tjejer och killar tillsammans.

26/11/06 23:07  
Anonymous tove said...

mjo jag håller med dig. absolut och lite så kan man väl ändå se om man tittar på de olika sorters bratz och barbies som finns.. att de har olika roller menar jag, snowboard eller annat. men allvarligt hur jävla fula är inte bratz? jo skit fula om man är vuxen, 4åringarna på jobbet älskar dem och tycker att sacha är den finaste som finns, och det är det som lockar, glitter och glamour, det tror jag dock att de får hemifrån i de flesta fallen, men jag vet inte.

Vi har ett par barbies på jobbet som ligger nakna för det mesta eftersom de har för tighta kläder för att fyraårsfingrar ska klara av att klä på dem. Det de tycker är allra roligast är när vi gör barnen själva som dockor på olika sätt - kanske inte "trolldegsmaja" eller "ståltrådspelle", men något åt det hållet. Då blir det världar som bir rymden som blir djungler som... ja i evigheters evigheter amen!

Fast jag hå¨ller med dig om att det roligaste är nog lekar av andra slag, eller föreberedelserna för leken, kanske.

27/11/06 17:13  

Skicka en kommentar

<< Home