medveten meditation

Att människor ska skilja sig från djur för att de har ett "medvetande" är en ständigt återkommande punkt att filosofera kring. Det är ju via medvetandet som allting sker, inte sant? En ganska viktig egenskap att hålla koll på tycker jag. Hur medveten man är, och vad man är medveten om. Därför har jag svårt att förstå varför personer i min omedelbara omgivning inte tycks vara medvetna om sig själva. Idag var jag på en workshop där en flock fritidsledare fick lära sig olika avslappningsövningar. Tillsammans låg vi ett 20-tal utspridda på madrasser, inlindade i filtar som små kuvösbarn. Episk synthmusik hörs strömma ur en liten burkradio och en tjej börjar instruera oss hur vi ska slappna av. "Känn hur din högra arm blir allt tyngre. Andas in det nya och släpp ut det gamla" Jag upplever hur tankarna släpper och försöker bli medveten om var jag annars omedvetet går och spänner mig. Ansiktsmusklerna, axlarna. Och det är då jag plötsligt hör snarkningarna. Någon har somnat redan efter fem minuter. Det är en gåta för mig hur man kan lyckas somna mitt ute på ett kallt golv bland 20 okända personer. Hur gör man för att bli så oberörd? Snart hörs fler rosslanden och gäspande läten som får hela spektaklet att bli till en rätt komisk situation. Jag försöker leva mig in i fjällvandringen som instruktören målar upp för vår fantasi. Höll på att andas in fjällgräs och betrakta soluppgången då bubblan punkteras en gång för alla när en liten fjärt plötsligt genljuder i salen. Alltså... går inte meditation ut på att utöka sitt medvetande, om något? Jösses.