Bra. Jag har riktigt stora problem med att komma på en vettig inledning till det här inlägget, så det får bli så här spontant ärligt nu. Snavar in. Jag tänkte berätta lite om min helg. Jag känner mig bitter. Men det är bara en tanke som helt plötsligt hoppade ut när jag satt och tänkte vidare på nästa mening. Jag tänkte berätta om min helg. Inte för att det har hänt något särskilt. Det händer ganska lite särskilt dessa dagarna. Det beror förstås på mig själv. Jag är inte tillräckligt mottaglig för trevligheter antar jag. Ni vet... jag plågas just nu av den där trångsyntheten, otacksamheten och oron som har en tendens att smyga sig in i blodomlopp på folk och förpesta synen på tillvaron. Det kan vara så att det överväldiga mörkret, som hänger över mig 20 timmar om dygnet, har något med mitt sinnestillstånd att göra. Antagligen har det det. Det gör mig... mörk. Men men... Det var inte det jag skulle prata om nu. Jag tänkte berätta lite om min helg. För jag vill se om jag kan minnas den. Jag tror att jag lever ett alldeles för högt tempo till vardags och lyckas alltmer sällan knyta ihop säcken innan jag somnar. Jag hinner inte tänka efter. Jag irrar vidare från den ena upplevelsen till den andra utan att låta dem lämna spår. Det skapar som vetat stress och stress är inte alltid bra. Jag vill ju vara som tjuren Ferdinand... som bara sitter där och luktar på blommorna och njuter av det fina som finns runt omkring. Åter till helgen... Jag tror jag får ta det i ett annat inlägg. Med tanke på att min Enter knapp har gått sönder.