Usch. Jag är så ledsen mellan varven för min morfar att det mesta inte känns angeläget att ta upp på bloggen just nu och jag vågar inte blotta mina blödiga sidor. Mamma och co. reser hit till Island imorgon från Sverige och i helgen blir det begravning. Vi kommer att övernatta i morfars gamla lägenhet när vi är där. Det känns smärtsamt redan nu bara att tänka på det.

På jobbfronten är det mycket att göra som vanligt och jag har blivit tillfrågad om jag har lust att hålla i en liten föreläsning under en arbetsdag snart där andra anställda från 5 olika fritidshem ska närvara och lyssna på mina råd om hur man bäst kan jobba med motsträviga barn. Eeeek. Måste se till att förbereda mig väl.

Jag ska dessutom hinna (och lyckas) skriva en liten minnestext om min morfar som sen ska publiceras i dagstidningen här. Det är tradition på Island att sörjande skriver om sin närstående som har gått bort, i tidningen. Det finns en hel sektion där dagligen, bara med dödsannonser och små memoarer från nära och kära. Alla blir hyllade och ihågkomna på en plats där andra kan ta del av det. Som om hela Island är en stor familj.

Jag var inte riktigt beredd bara på att se min morfar på bild där idag. Det smärtar och jag får se hur det blir med bloggandet de närmsta dagarna.