måndag, januari 29, 2007

Rakt på sak

Jag har aldrig stämt träff förut som den här med min morfar. En sista stund tillsammans innan en ofrånkomlig död sveper iväg med honom. Vi visste båda hur det låg till. Att syftet med mitt samtal och min resa imorgon blir att hinna se honom innan han går bort. Det har de flesta hunnit göra redan.

- jag vill ge dig en kram nu när du ligger på sjukhus och mår så dåligt.

- nu ska vi inte riva upp oss för mycket över det här. Du vet hur det är Svala min. Döden är en del av livet för alla kan ju inte leva jämt. Du kan ju tänka dig hur överbefolkat det hade blivit.

1 Comments:

Blogger Eva-L said...

Precis som din morfar säger, så beskriver jag varför man måste dö för mina barn när dom undrar. Men det blir det ju inte lättare för. Hoppas du hinner.

30/1/07 14:04  

Skicka en kommentar

<< Home