måndag, januari 22, 2007

Jag har ätit fårpung. Host. Vänta, jag hinner inte riktigt svälja insikten själv när jag skriver. En gång till. Jag. Har. Ätit. Fårpung! Ja jävlar tänk alltså. Vilken bedrift! Det blev alltså dags i helgen att se om det fanns stake i mig nog för att lyckas få ner en isländsk rågmacka (rúgbrauð) med det rätt så provocerande pålägget "Fårpung". Fast det äts tydligen som det är också. Min moster tycker att det är jättegott.

Som ni kanske förstår krävdes det mäktigt mod inför detta intag. Jag laddade lite genom att först läsa på förpackningen där den sista meningen betyder Det är roligt att lära sig äta maten som höll liv i den isländska nationen (folket) i århundraden. Njut!

Varpå det nästan kändes som min plikt att erfara vad mina förfäder tvingats gå igenom för att slippa svälta ihjäl. Det fanns få konserveringsmöjligheter förr och därför fick höstens slakt stå och surna för att kunna förvaras över vintern.

Det var alltså surpressade fårpungar jag fick i mig den dagen. Och detta betalade min moster nästan 80 svenska kronor för. Jag står mållös inför detta dilemma. Fast sura pungar kanske inte är mycket äckligare än möglig ost, som ju faktiskt är tillverkad ur körtelsaft ur kor samt löpe (vilket är kalvmage). När jag tänker på det så är ju faktiskt fårpung rätt så “safe”. Simpel mat. Du ser vad du äter liksom. Men att det ska vara så dyrt med lite sur fårpung går över mitt förstånd.

Jag är visserligen inte helt obekant med "Þorramat" som den här mycket gamla mattraditionen med surmat kallas. Min mormor var expert på tillagning av blodpudding till exempel. Jag minns att jag ibland såg på när hon stoppade blod och inälvor i fårmagar och sydde igen. Men þorramatur är också rutten haj, svedda fårskallar, rotmos, sylta (gjord på fårskallar) och annat smått och gott.

Det är säsong för sånt här gojs nu. Var och varannan islänning ser till att hamna på Þorrablót där den här “maten” intas under festliga former tillsammans med “Brennivín”. Lite skit rensar väl magen.

5 Comments:

Blogger Krilli said...

Haha. Jeg siger vanlig fåreansigt når jeg forklarer þorramatur, men "skallar" er meget bedre.

22/1/07 22:30  
Blogger Fröken Lund said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

23/1/07 02:45  
Blogger Fröken Lund said...

Åh. Min känsliga och kräsna mage vrider sig. Jag hade aldrig överlevt för några hundra år sedan. Sån tur att jag lever nu och inte då.

Fårpung låter väldigt.. läskigt.

23/1/07 02:46  
Blogger Svala said...

Krilli, fåransikte kan man ju också kalla det för. Mmmmm...

Fröken Lund, ja det låter inte såvärst aptitligt med fårpung liksom. Men jag tror inte att dagens utbud är ett dugg bättre. Det döljs bättre idag vad korven egentligen innehåller. Man skriver kanske "talg" men sen har man ingen aningen varifrån fettet kommer från djuret. Jag är i alla fall säker på att ingenting slängs av "köttet". Godis ska vi ju kanske inte gå in på vad det är för något egentligen. DET är rätt läskigt när man börjar tänka på det. Så... på ett sätt var det nog bättre förr där det inte fanns några tvivel kring vad man stoppade i sig. :)

23/1/07 10:37  
Blogger Max said...

Hrm, törs man säga det uppenbara?

Jag försöker:

Svala, you really got balls. Iallafall nu.

23/1/07 15:30  

Skicka en kommentar

<< Home