Och hon log

Trött för att jag låg sömnlös igår. Sov tre timmar men vaknade lika bestämt som jag intalat mig att jag skulle. Blev glad. Lagade gröt. Såg på morgonTV. Blinkade bort sömnen och skrapade bort frosten på bilen. Uträttade allt sådär smooth i en bomullslen bakfylla av trötthet. Sitter nu och tvångsbloggar. Även om jag inte har något att säga. Så jag förstorar stora gapet av frånvaro. Någon gång ska det väl kunna fyllas med innehåll. Kanske i takt med dagarna, som sträcker sig allt längre nu. De hinner ta farväl i en glasklar skymning. Pastellblå bas som böjer sig ner och kysser snövita bergstoppar innan rodnaden och mörkret tar över. Reykjavik är frusen men frosten glittrar. Jag är frusen men jag tror att jag kan glittra. Några ord har värmt i mörkret. Några klarhetens ord.