Mantra

"Frihet", "Jag är fri", "Jag behöver inte det här" "Jag är fri från behovet", "Fri från suget", "Fri från röken", "Fri från beroendet", "Jag vill ha ett liv utan beroende" "Blabla bla"... "amen" och "... med Guds hjälp"... Jag har fått ihop en effektiv samling körgossar i huvudet som maler på för att skrämma bort cigarettmonstret, som just nu försöker sälja in ett glamouröst porträtt på mig själv ute på trappan med en pinne i handen. Det gäller att se pinnen som en falsk fiende istället för tröst. Helt klart! Särskilt när jag verkligen förstår och inser att jag har ett val. Jag kan välja att sluta röka och det ligger inte långt borta. Det ligger precis framför mig just nu om jag vill ha det så. Det är som med en hungrig apa som fastnat med handen i en fälla, med en banan i. Det enda som apan behöver göra för att bli fri är att släppa taget om bananen och gå vidare. Ett rökfritt liv väntar bakom nästa hörn och det är precis så logiskt som det låter. Det enda jag behöver göra är att ta mig igenom abstinenshelvetet så befinner jag mig där. Fri från att vara beroende av ett nervgift. Rökning plockar verkligen fram mina sämsta sidor. Gråglåmig hud och en andedräkt man inte utsätter någon annan för liksom. Irritation. Slöhet. Rynkor "Det är inte fint att röka", "en cancerknöl i strupen är rätt så oattraktivt"