illusoriskt

Jag råkade lyssna på Enigma idag. Smekande musik det där. Bedövar hjärnan och ger gåshud när en indian skrålar nånstans i bakgrunden.

Men…

Hur mycket jag än föll för det har "bandet" för 100 år sedan, kan jag inte längre lyssna på musiken på samma sätt efter att jag gjorde lite google-research. Visst, de var pionjärer inom sitt område och fick genomslagskraft med sina andliga budskap intryckta i en distad syntsoppa. NewAge hitmusik är ju svår att göra känns det som, så lite cred på det.

Men...

Jag kan inte komma ifrån det faktum att det helt enkelt är svettiga tyskar som ligger bakom alstret. Kåtbockar som rökt på lite för mycket och en Alfahanne som går igång av att krysta framför en ekodistad mikrofon.

Det är så FEJK!

Plocka bort synten och du hör en brölande gubbe intryckt i en för liten studio.

Liksom.

Fast jag tycker om den här musiken ändå.
För att jag vill.