Helgen hos morfar, del två

Jag sätter mig på morfars toalett och intar nästan instinktivt samma barnsligt mediterande sinnesstämning som alltid där inne. Betraktar det gröna kaklet på väggarna och den rosa puffiga gardinen med svarta prickar på. Ser likadant ut som för 15 år sedan. Jag funderar på det existensminimum som låg till grund för den stilmässiga fasaden en gång i tiden. Jag har alltid älskat den. Den utstrålar kärlek och trygghet, med mormors broderade toarullshållare som krona på verket. Jag får plötsligt syn på tandkrämen som jag en gång tog av misstag. Med en vaxad tandrad som följd. Löständer kräver som vetat ingen fluor, så är det ju. Jag reser mig och spolar och måste spola lite vatten i badkaret efteråt också, för att återställa vattenbalansen i ledningarna. Har jag nämnt att min mormor och morfar växte upp i stark fattigdom? Mormor hos fosterföräldrar dessutom. När dom var barn bodde folk fortfarande i TORVHUS! Kvarlevorna av ett sådant skymtar längre upp i backen intill fjällroten. Den har en märklig aura omkring sig. Mina ancestors levde där. Eller ... överlevde där.

Morfar smuttar på sin pipa när jag kommer fram och jag sätter mig hos honom i lilla rökvrån och fiskar fram en... harkel... mentholcigg. När jag var liten fick jag alltid blåsa morfars tändstickor, som han baddat tobaken med tills den börjat glöda. Nu sitter jag och tjuvröker med honom, och pratar hästar, släktfejd och världsproblem medans luften tunnas ut i fylliga rökslingor. Förstärkta i solen som tittar in genom det lilla fönstret.

Vi har ett samförstånd jag och min morfar. Jag blir så orolig för honom och hans alltmer skakande gamla kropp. Vill ta hand om honom. Sa åt honom att sluta dricka mjölk. Att det blir tungt i magen. Han skrattar bort det som vanligt och mutar mig med lite godis istället.