kalas

Min farmor firade sin 70 års dag i lördags på Grand Hotel. Detta fick jag reda på när en släkting ringde och gjorde mig uppmärksam på att denna event skulle äga rum klockan 13:00. Han ringde 12:59. Varsel någon, varsel? De betonade att det borde ha varit min pappa som skulle informerat mig. Men med tanke på att han på sin höjd skickar en Wink nån gång i halvåret, på MSN, (och dessutom bor i Danmark) kan man ju ganska tvärsäkert dra slutsatsen att det aldrig skulle hända.

Men jag hann iallafall krama om söta farmor, trycka i mig lite tårta och smaska ikapp mig med stumma typer som helst ville gå så fort som möjligt. Jag har aldrig sett så många av min pappas släkt samlade på ett och samma ställe. Och det finns anledningar som jag bara kan ana bakom bistra miner.

Men farmorhjärtat var fin o glad. De arma få håstrån hon har kvar på hjässan hade pudel-permanentats och läpparna hade fått lite rött på sig. Hon hade både schal och pärlhalsband och såg så belåten ut.

Fast om jag hade fått bestämma hade det inte varit hon som fick plocka fram plånboken för att betala för kalaset mot slutet.