nääää alltså...
Ok. Jag ångrar mig! Jääättemycket. Jag är himla nöjd med mitt jobb. Arbetsuppgifterna är kanske inte de mest spännande här i världen, (just när det gäller excel) men i övrigt är det en väldigt fin arbetsplats. VÄLDIGT fin. Högt ansedd.
Nu skäms jag.
Hoppas jag inte förlorar jobbet för att jag är så omoget drömmande. För jag börjar bli rädd för att det kan ha märkts.
Nu skäms jag.
Hoppas jag inte förlorar jobbet för att jag är så omoget drömmande. För jag börjar bli rädd för att det kan ha märkts.
posted by Svala at 4:50 em
3 Comments:
jag hade gjort vad som helst för att få jobba med excel.
Alltså, i min värld så är det ännu mer omoget att inte drömma!!
Jag vet ju givetvis inte hur du tänker eller är (fast du verkar vara en väldigt trevlig och mjuk människa), så jag tänkte göra ett påpekande som jag kom på igår, gällande mig själv. Jag har precis som du i stunder av välbefinnande blivit skitskraj och fått någon sorts ångest och längtan bort. Så jag kom på vad det var:
Jag får ångest av att vara lycklig. Jag står inte ut med att inte vara trött, deppig, ångestladdad osv. Jag måste må dåligt för att må bra.. Ja, kort sagt: jag kan inte vara lycklig utan att leta upp någonting som drar ner mig igen. Fast det gör inte så mycket. Det brukar gå över, och då tänker jag som du skriver i ditt inlägg: jag ångrar mig jättemycket och är himla nöjd. Ciao!
Skicka en kommentar
<< Home