konservativt

Lísabet och jag har känt varandra sen vi var 7. Mitt första minne av vår bekantskap är en molnig sommardag på min trappa, där en djup diskussion fördes kring Jesus. Ett annat när jag tvingade henne att medverka i en dans jag gjort till Daddy Cool med Boney M. Vi fick gå en längre sträcka i vintermörkret till skolan varje dag. Vi kom ofta för sent. Vi lekte ofta i en grotta i en lavaterräng nära mitt hem. Vi hade ett geggamojkök vid en bäck. Vi promenerade ibland hela vägen till Hafnarfjörður från Garðabær. Det är säkert 5 km långt. Eller mer. Det är långt för små fötter men vi hade så mycket att prata om. Jag minns att hon önskade att hon varit en kille istället för tjej. Hon spelade fotboll. Jag var gymnast. Jag var utåtriktad. Hon introvert. Vi har alltid varit väldigt olika men vår vänskap har överlevt tack vare den bubbla som bildades runt oss när vi var små. Umgicks i timtals på vift utan att våra mammor tyckte sig behöva veta vad vi höll på med. Våra pappor fanns inte med i bilden. Alls. Vi var våra egna. Fick ta ansvar. Idag är vi fortfarande olika men vi delar samma intresse för historia. Hon har utbildat sig till arkeolog och gräver just nu upp gamla döingar på Reykholt. Tre präster i kistor som framträder under varsamt putsande av jord. Tänkte att ni kanske ville se. (länk)