P3 vill ha mig.

Jag läser mycket. Har bekantat mig med urgammal isländsk litteratur. Läst Laxness. Läser Andri Snær. Suger i mig som en skrumpen svamp av det saftiga och glasklara i isländskan. Berikar vokabuläret. Återfår den fullkomligt fluenta talförmågan och bortglömda namn på saker och ting.

Det isländska isländskas och det svenska domnar och somnar. Praktiseras blott i tanken, som flimrande molntussar som antingen försvinner eller läcker ut på min blogg. Medans munnen tyst ser på.

Jag hörde svenska när jag flöt omkring i Blåa Lagunen i helgen. En hel busslast skålade med blåa drinkar i vattnet och någon pratade om trisslotter. Tre unga män klev i och en av dem utbrast förundrat “men det här luktar ju bajs”.

Konstaterandet yttrades med en sån där glad Upplandsdialekt. Det lät så oskyldigt fint och roligt. Det finns nog inget språk i världen som kommer i närheten, när det gäller svenskans lättsamma framtoning av skit. Bajs är helt enkelt roligast.

---

Det här skrev jag i måndags men jag blev attackerad av mossa och publicerade aldrig texten. Nån slags skrivkramp. Men nu verkar det som att jag ska få snacka av mig lite i radio. Producenten till Kvällspasset i P3 skickade mail och undrade om jag vill prata lite om Island imorgon. Vad säger ni om det? Höra bloggrösten tala ut i etern?