utmaningar utmaningar

Mina gymnastikpass har fullkomligt urartat! Det började med små harmlösa kullerbyttor men det tycks inte finnas några gränser för vad människokroppen kan utsätta sig för tydligen.

Jag har svårt att nöja mig med säkra kort och drivs hela tiden av att överträffa mig själv. Jag är som en rastlös rumpa som inte trivs om jag inte har utmaningar i omedelbart sikte. En barnrumpa som börjat brottas med rynkorna som försöker sätta spår i ansiktet.

Så därför gav jag mig på några salto idag. Alltså en frivolt fast baklänges. Tio år sen sist! Fick ställa mig upp på en pall, stå och vela ett tag och mana mig själv att slänga mig hejvilt upp i luften. Det blev liv i kroppen vill jag lova och i ett välbalanserat ögonblick av koncentration och ren skräck kastade jag mig bakåt och lyckades landa med alla leder i behåll.

Jag vet faktiskt inte hur det här kommer att sluta.
Mer än att jag ämnar fortsätta.