ensam och ensam

Något som har blivit livsnödvändigt för mig är att känna att jag kan köra iväg nånstans, bara sisådär när jag känner för det. Plötsligt är jag på väg ut ur stan när jag egentligen bara skulle ha lite ingefära i affären. Jag blir lugn av att åka bort från vardagsbubblan. Jag måste få besöka en frizon, helst dagligen. Jag måste lyssna på musik i bilen. Högt. Jag måste få betrakta havet. Se energin i vågorna, hur våldsamt de kastar sig över varandra. Jag behöver verkligen få vara ensam ibland. När jag förstår att det finns saker som jag bara kan göra med mig själv, för att det kanske inte uppskattas på samma sätt med någon annan. Ibland vill jag bara få vara tyst och lyssna på vad det inre pladdrandet har att säga. Och jag blir så glad när jag vill vara sådär ensam med mig själv. För jag kan bli så trött på mitt eget sällskap om kvällarna.