prepubertalt

Men jo... mitt barn har det väl helt ok. Jag gör mitt bästa. Månar om hans utveckling. Ser till att han äter ordentligt. Läser för honom varje kväll. Klär honom snyggt. Kramar honom. Pratar med honom. Hittar på saker med honom. Ser till så att han sportar och rör på sig. Ser till att han kan leka med sina kompisar på fritiden. Tar tillvara på hans intressen. Etc... Men nu har jag fått total panik på hans spelande med elgitarren. Som är kopplad till förstärkaren. Panik säger jag. Strängarna på gitarren känns direkt kopplade till mina känsligt spretande nervtrådar. Jag darrar och skakar för varje ton som tas. Är gnälliga morran nu... gapar "sääääääääänk volymen" när han spelar riffet till "Smoke on the water" för hundrade gången i rad. Undrar om hans pappa kunde ana långa raden av koncerter som dånar varje kväll här, när han gav Flóki gitarren i födelsedagspresent.