400 inlägg senare

Jag har kopierat hela Fragmentarisk in i ett word-dokument där den ska få vila i frid. Mitt skriv- och fotobehov kommer kräva en ny blogg någonstans, men förmodligen inte på blogger då den jämt ska strula.

Det har varit en omvälvande och spännande och ROLIG bloggresa. Det började som en kittlande idé att få dokumentera mitt (i regel) ganska actionfyllda liv och få reaktioner på det, men sen kom prestationsångest och annat jobbigt in i bilden. Bloggberoende!

Nu behöver jag vila och titta mig omkring.

Det finns olika saker som jag har haft svårt för med bloggandet.

1. Bloggens direkthet. På grund av den dagsfärska uppdateringstakten har tankar man har haft under dagen, som man har velat skriva om på bloggen, hunnit bli gamla och trista när man väl försökt sätta dem i ord. Inläggen ska helst födas när man väl sätter sig framför datorn och känner att det börjar flöda genom fingrarna. De ska inte jäsa i huvudet under dagens gång. I mitt fall känns det som jag upprepar mig när jag försöker skriva ner planerade inlägg. Det blir pretto.

2. Kommentarerna. Ibland har jag skrivit bara för att få kommentarer. Känns inte bra. Jag gillar era kommentarer men det är inte rätt utgångspunkt för ett posta ett inlägg.

3. Offentliggörandet. Jag skriver i min egen person men vill radera hälften av det jag har skrivit här bara för att jag känner att jag inte riktigt står för det. För mycket trams!

Detta är med andra ord något som jag vill undvika nästa gång jag tar tag i en blogg.

Tack för mig, och tack till er!
Until next time!

Stor kram på er!