måndag, september 11, 2006

Isländsk dok.film i Kina

Jag satt på café Solon på Laugavegur igår, med en vän. Han har nyligen kommit hem från en omfattande resa i Kinas innersta, i syftet att göra dokumentär. Hans 15-åriga son var med på resan och avsnitten, som nu håller på att klippas ihop, handlar om honom. En ung västerländsk kille som ska börja gymnasiet och som ska börja göra aktiva val för sin egen framtid. Han reste med sin far för att uppleva en annan kultur och andra sätt att leva. En annan dimension att tänka, och under de 6 veckor de var där fick han prova på det liv som kan erbjudas en 15-åring i Kina.

Med en Mac uppställd på bordet bredvid cappucinon fick jag en chans att åka till Kina för en stund. Jag fick se tagningar från munkklostret. Fick se barn straffas hårt med vinande träpinnar. Fick se de coolaste move-sen nånsin. Kung-Fu ungdomar som lätt skulle spöa Jackie Chan. De övade på stengolv utanför ett 1500 år gammalt kloster. Krossade brädor på varandra och ställde sig upp på spjutspetsar utan att blinka. HELT SJUKT. Och fantastiskt imponerande. Jag fick massa energi i kroppen bara av att titta på dem.

Ett annat klipp visar Daniel, 15-åringen, pratandes med en gammal man i en stenig atmosfär. Jag tittar närmre på fönstret som syns i bild och ser Kinamuren skymta där i bakgrunden. Då blev det helt platt overkligt. Alltså. Kina är ju helt magiskt. Mytomspunnet och svårförklarat. Jag har försökt dra ur min vän hur det känns att vara där. Men han säger bara "Kína er ástand" ... vilket kan möjligtvis betyda "Kina är en situation". Det går inte att förklara.

Såg en del andra mindre stereotypa tagningar också. Av ett Kina som jag inte hade kunnat föreställa mig tidigare. "Ute på landet- Kina". Overkligt höga gröna berg och oxar som simmar i en stilla flod. Och så Daniel som får lära sig hur man slår ris ur en bunte strå. På bara marken. Med en tanta i Kina-hatt i gäll röst tillrättavisandes över honom. Sweet.

Jag tror att de här 5 avsnitten, som ska börja gå på isländsk TV nu på onsdag, kan vara den största bedriften av isländsk art i dokumentärväg. Jag hoppas att den kommer till Sverige så ni får se.

Här är en hemsida med lite bilder i alla fall.