tisdag, mars 14, 2006

viskpisk

Igårkväll satt jag på Sirkus och drack ett glas rött vin med en vän, och pratade lite med José Gonzáles. Detta efter att ha stått och vibrerat i takt med harmonin av hans röst och gitarren förenad. Han sjunger så direkt. Sådär rakt vackert slätt genomsyrande. Låter som flera röster i en. Han har ett spektra av toner i sin röst. Omöjligt att avgöra var basen korsar ascenten och det ljusa i hans tonart. Och var han börjar och gitarren slutar. De verkar vara ihopväxta. Både fysiskt, när händerna och kroppen arbetar för att ge tonerna liv, och när sången och ljudet från strängarna blir ett, och fyller hela salen med...

Schdnngnggg....

2 Comments:

Blogger Dusina said...

Hej Svala! Hittade dig igen genom Victors blogg. Vi har haft datorer på lagning och nu senast flyttat så alla länkar har organiserat om sig själva lite.

Har också blogg nu som du kanske ser men bloggar inte så väldigt ofta. Blev övertalad av en vän att börja men det känns som att jag fortfarande provar om det riktigt fungerar för mig.

14/3/06 19:43  
Blogger Svala said...

Hejsan! Hoppas det går bra för er på det nya stället då. Alltid skönt att flytta! Säger jag som flyttat hem till Island igen som du kanske ser. Något omställande, men ganska spännande ändå.

Min blogg är jättespretig, men ganska uttrycksfull ändå tror jag. Eller jag vet inte. Jag skriver för att jag vill och behöver.

Hälsa Sverige!

15/3/06 18:00  

Skicka en kommentar

<< Home