Vi hittade på låtar tillsammans när vi var små

Så. När livet i en människa tar slut. Blir det tyst. Det blir stilla. Det finns inget kvar av personen mer. Hon är nu upplöst. Finns inte längre. Som innehållet i en bränd bok. En gång full med kunskap och tycke som präntats in. Vetskap som en gång registrerats. Hennes närvaro. Hennes minnen. Hennes erfarenheter. Innehållet flammar upp och försvinner. Orden suddas ut. Bevisen för hennes existens. Vittnesbörden. Upplöst för alltid. Ett barndomsminne blott. En vän. Ett helt liv som levts. Och som nu ingen kan veta någonting om. Någonsin. Mer än de som redan vet och vill berätta om vilken fin tjej hon en gång var. Innan hon valde att ta slut.