måndag, april 02, 2007

liv på gatan

En ung man sjöng utanför mitt hus nyss. Han sjöng från hjärtat, det hördes. Klangen klockade gatans fasader, hittade vägen in genom mitt fönster. Och han tog i så att han överröstade regnet.

Det gråa mysiga regnet.

Idag är precis en sån dag där folk kan gå och sjunga i regnet för sig själva ute på gatan. Det är grått men ljust på samma gång och ingen bryr sig. Man kan sjunga för regnet när det envisas med att hälla ner sig på vårförnyade människor.

3 Comments:

Blogger Kuffen said...

Helt rätt attityd! Sjöng han bra då? Var hann góður söngvari, eller nåt?

4/4/07 08:25  
Blogger Svala said...

Ja, du kan tro att han sjöng otroligt fint. Jag var nära att öppna dörren och springa efter honom för att bjuda på kaffe. Eller nåt.

4/4/07 20:23  
Anonymous Anonym said...

det bästa kan vara människor som har freestyle på sig och sjunger högt och så är de på väg mot dig på trottoaren och sänker inte rösten i proportion till att avstånder minskar. ingen dopplereffekt heller när de avlägsnar sig utan nästan som att musiken växer i dig. snarare så.
för ett tag sen var det en sjuårig kille som gjorde så. han bara fortsatte sjunga. högt. jättefalskt. det måste varit en sån grå dag då också.

7/4/07 16:16  

Skicka en kommentar

<< Home