En erfaren möbel
Idag ärvde jag en gammal sekretär. Historien bakom den sträcker sig till 30- 40-talet då den införskaffades av min mormors fosterföräldrar, som då bodde i ett torvhus! Vilket de gjorde tills ett ordentligt hus blev byggt på 50-talet. Huset som mormor och morfar och sekretären sedan bodde i. Och mamma. Och hennes fyra syskon
Nu står den här i mitt vardagsrum och stirrar på mig. Det känns som att jag borde göra något för den nu. Kanske putsa den, torka ur lådorna och säga att den är fin för att den ska acceptera mig som ny ägare.
Nu står den här i mitt vardagsrum och stirrar på mig. Det känns som att jag borde göra något för den nu. Kanske putsa den, torka ur lådorna och säga att den är fin för att den ska acceptera mig som ny ägare.
posted by Svala at 1:09 fm
9 Comments:
Aj! Du är en fin kvinna.
Du, det ger mig flashbacks till en egen sekretär som jag ärvde av min farfar. Jag var så stolt när jag fick den, ända tills jag fick in den. Den var så tung nämligen, och gammal.....den luktade...det kändes som om jag hade hela släktens stirrandes (14 generationer bakåt)på mig när den tittade på mig. Den sa: "hu hu, jag är en gammal sekretär som är som en tung ryggsäck". Det kanske den sa för att den ville bli fixad med? Jag var tvungen att ta ut den, den var för tung för mitt fria liv. Jag placerade den vid dörröppningen till mitt café och där står den än och vaktar så att inga otrevliga typer kommer in.
Krilli, jag förstår inte. Det är ju sekretären vi pratar om här! Gúlp.
fotografinnan, det känns ju lite som att ett ankare har slagit rot i mitt vardagsrum i och med sekretärens ankomst i mitt liv. Men det är nog just vad jag behöver så sekretären kommer stanna ett tag!
Samkennd með mublunni er Fallegt. Þegar ég sé þig sjá söguna í húsgagninu og hvað þér er hlýtt til þess alls, þá fer í gang instant karma, og maður finnur til hvatar til að putsa dig och torka ur dina lådor och säga att du är ocksä fin.
Inte för att du skal acceptera mig, men fördi jag och sekretären är et kosmiskt Ett.
Í þessari mynd sem maður er smíðaður getur maður ekki annað en að magna upp hlýju með meiri hlýju - slík eru tannhjólin.
Fyrir hönd húsgagna þessa heims þakka ég þér. Systir mín skrifborðið er glöð að búa hjá þér.
Krilli, stundum þarf að taka nokkur, já bara þónokkuð mörg, skref aftur á bak til þess að skilgreina betur hvað það er sem maður er að sjá út úr hlutunum.
Svo finnst mér best að stíga aftur til baka til að lýsa því sem ég sé.
Já einmitt.....(?)
En mublan er æði..ég er samt að bíða eftir einhverjum spúkí reimleikum í kringum þetta forláta skatthol.
Förvirringur...
Skicka en kommentar
<< Home