Jag har varit hemma idag från jobbet eftersom jag är sjuk. Blir alltid lätt panikslagen när jag får tid över att spontant vandra omkring lite på måfå i lägenheten. Jag lyckas inte hitta lugnet här inne. Jag vantrivs! Kanske för att min säng spökar. Kanske för att cementväggarna är kalla.

Jag irrar runt och öppnar skåp för att hitta något som distraherar. Plockar fram Betty Crocker burken och slevar i mig chokladkräm. Öppnar kylskåp och hittar Hershey´s chokladsås som fick toppa en kulle med grädde i en skål. Öppnar frysen och äter upp resterna ur en Ben & Jerry´s med chokladkaka i.

Så ringer syster Svandís från Sverige och beklagar sig över pojkvän och elände och vill flytta till Island och jag tänker att hon nog aldrig kommer kunna känna sig hemma i Sverige heller. Vilka extremt rotlösa typer vi är. Det är lite fenomenalt med tanke på att jag faktiskt har bott i Sverige i 13 år! Det är halva mitt liv typ! Men hur mycket jag än gillar Sverige så har jag aldrig lyckats känna mig riktigt hemma där. Island har alltid fattats mig. Stort.

Jag tog farmor på en liten bíltur idag och vi körde till en plats där hon och farfar bodde en gång utanför Reykjavík. När vi körde dit bad hon mig titta mot viken och berättade att innan de förlovade sig hade hon tagit båten till honom på Akranes med ett litet liv växandes i magen. 40 år senare tog hon samma båt för att följa farfar i kistan tillbaka till Akranes för begravning. Hon sa att det var som att hon en gång hade tagit med sig framtiden dit och 40 år senare tagit det förflutna dit. I en kista. Jag gillar min farmors sätt att tänka. Livet blir lite större då.