mmm... förtroendeingivande förråd... hissarna fungerade dock utmärkt och backarna var helt perfekta att ila nerför så tårarna sprutade utav bara farten. Jag vurpade två gånger. En gång när jag flög upp i luften på en ramp, och en gång just när en jobbkompis fiskade fram kameran för att fota mig där jag kom farandes nerför backen och plötsligt såg en helt galen snöscooter sprätta fram som ett monster rakt emot mig. Jag blev livrädd och vurpade några rundor och märkte sen att något inte stämde när jag låg stilla och skrek. Min vänstra axel satt inte riktigt på rätt plats. Jag fick leta reda på den högra armen som fick rycka in den vänstra armen tillbaka på sin plats, som vilken medlem som helst i familjen Adams. Sen var det bara att fortsätta åka... och min kollega... det svinet... han bara låg kvar och fotade. Jag är helt öm där nu. Kan knappt klä på mig, eller klia mig på ryggen och det gör ont bara att svänga ratten i bilen. Heheh... men det var det värt. Det läks.