Gör ett litet inflik här (i tystnaden, jag vet, men jag mår bra av att få lite distans till bloggen. Det är antingen glesa inlägg eller ett avslut på det hela, vilket jag inte är så sugen på egentligen) efter att nyss ha sett på SVT´s "Inför Eurovision", eller vad det nu heter, gå på isländsk riksteve. Ni har säkert hunnit se den innan? Ja, ni som överhuvudtaget uppskattar nöjet med Eurovision och är nyfikna som jag på bidragen i år. För det handlar ju inte om bra eller dålig musik. Det handlar ju om Eurovision som GREJ! I alla fall. Jag kände hur jag nästan rodnade och sjönk djupare ner i soffan när jag insåg att Eiríkur Hauksson står kvar i år som paneldebattör, även om han faktiskt är med och representerar Islands bidrag i år. Pinsamt kändes det. Jag satt och skämdes! Och kunde inte riktigt motivera för mig själv hur jag kunde gripas av så starkt engagemang. Men ja... pinigt. Att de dessutom körde en alldeles specialgjord presentationsvideo av Eiríkur innan låten kördes igång. Ja... det var väl lite over the top va. Och sen... att stå där i en ring och ge kollegan betyg inför hela svenska folket och dess nordiska grannar. Va.. ja som sagt. Pinigt. Begriper inte varför han får va kvar som bedömare när han själv är med. Men ja. Han är fin Eiríkur. Jag gillade inte låten själv från början. Tyckte den var seg. Och gammaldags. Men efter att ha sett de andra bidragen låter han ändå rätt fin tycker jag. Lite mer mänsklig. Inte så popmodern. Jaja... jag fick för mig att kolla upp honom, Eiríkur, på Íslendingabók. Och tihi. Jag kanske inte borde berätta det här med risk för att stämpla Islandsfolket som komplett inavel. Men ja, vi är ju faktiskt släkt jag och Eiríkur. Inte så långt tillbaka heller. Det hade jag faktiskt ingen aning om.