onsdag, september 20, 2006

muskler

De åt hund i dokumentären om Daniel i Kina. Heimir berättade att det var bland det godaste köttet som han ätit. "Som lammkött" sa han. Jag föreställde mig att det måste vara typ råttföda för fattiga. Lite kokt vildhund. Men han berättade att det är jättedyrt med hundkött och att det anses vara delikatess i Kina.

Min syster kröp ihop i soffan bredvid mig när vi tittade. Grimaserade och flämtade till. Hennes boxerhund har precis fått bebisar. 6 små skrynkliga varelser som vinglar omkring på golvet och försöker se hotfulla ut. Lätt det sötaste jag sett på länge, kan inte göra mycket annat än skratta åt dem. Rynkiga valpgubbar.

Jag kan alltså förstå att det blev känsligt för min syster när någon spetsade ett styck hund på gaffeln och stoppade i munnen.

Men...

Jag som knappt äter kött har svårt att se skillnaden. Jag menar, kött som kött. Djur som djur. I kina är väl minigrisar minst lika mycket husdjur liksom? De är alla levande varelser av kött och blod och ångest. Och alla lika "ätbara". Jag äter själv inte kokött eller griskött, för att jag tycker det smakar äckligt. (Förutom nån enstaka korv, men det innehåller väl allt annat än just kött). Jag äter kyckling, fisk och lammkött. Jag vet inte varför jag kan äta lammkött. Ibland har jag svårt för det, men jag tycker det är gott. Ett tag kunde jag åtminstone motivera mina val med förklaringen att jag inte äter däggdjur. Men efter att jag började äta lamm igen funkar den inte riktigt.

Min syster trotsar bestämt att det absolut inte går för sig att äta hund. "Man äter inte katt heller" säger hon. "De äter ju själva kött! Det gör inte kor, grisar och får".

Intressant punkt där.

Fast jag köper den inte riktigt... det är som att låtsas som att kor, grisar och får egentligen är grönsaker liksom...

diskussionen får gärna fortsätta med era kommentarer.

7 Comments:

Anonymous Sigga said...

Ha ha mamma þín að spila á rafmagnsgítar *fliss*

21/9/06 00:18  
Blogger eff said...

Ja, kött som kött. Jag ser inget problem med att äta hund. Det hela bygger ju på att hundar i västvärlden är sedda enbart som husdjur, som familjemedlemmar. Då blir det för vissa väldigt svårt att förhålla sig till, hundätandet.

Okej om hundar varit utrotningshotade, då hade det varit på plats att protestera. Men inte annars. Inuiter äter råa sälögon som en delikatess. Svenskar äter härsken strömming. Det är bara grader av konstighet.

På ett sätt är det kulturimperialistiskt att hävda att hundätning är fel.

21/9/06 07:48  
Anonymous Karin said...

Jag håller helt med dig, djur som djur. Vad har vi för rätt att bedömma vilket djur som är mest rätt att döda för att sedan äta? Personligen har jag svårast för att äta kor, det som normalt ses som mest ok att stoppa i sig. Jag tycker att de är så vackra, själfulla och stora. I mitt fall tror jag det hänger mest på storleken. Ja, vore jag inte så bekväm av mig skulle jag sluta upp helt med att äta djur, men nu är jag bekväm och totalt insyltad i det här samhället som legitimerar djurätning och försvårar vegetarianism (ja, SÅ svårt är det ju faktiskt inte alls)

Hm... Intressant diskussion du tog upp i alla fall!

21/9/06 08:25  
Blogger krilli said...

I en af C.S. Lewis's böker är fyra bårn i skogen, och dom ar hungriga. Dom träffar en björn, och ätar honom. Björnen smakar jette fint, och det var helt O.K. att äta honom för att björnen ätade bara bär och honung, men inte kjött. En god björn, en söt björn. Inte en salt björn.

Det var altså en grönsaksbjörn.

Jag tror att din söster har läst samm bok som jag, for att jag havde samma synspunkt som hun, men så spiste jag en säl som min onkel skjutade i huvudet efter att han havde kommit til stranden som onkelen stod på fördi att min onkel sang Internationalen mycket höjt.

Säler ätar fisk, så de är inte grönsaker mer, men sälkjött är fint med kartofler och hvit saus.

Häster äter också sill, det är sant. Sill ur en tunna. De är heller inte grönsaker mer, och är mycket fina med kartofler och brun saus.

21/9/06 18:18  
Blogger Liza said...

Well, jag anser väl också att kött är kött och äter man det ena så kan man äte det andra men även jag är inkonsekvent och gör skillnad. Jag äter svenskt nöt och gris (helst krav eller lokalproducerat) men annars mest vegetariskt. Undviker kyckling och fisk så mycket jag bara kan - kyckling för att de produceras under de värsta förhållanden man kan tänka sig (oftast) och fisk för att i stort sett all fisk i hela världen snart är utfiskad och jag vill inte hjälpa till med utrotningen. Pga kyckling-skälet undviker jag (så långt det går) även ägg som inte kommer från min systers lyckliga frigående hönor som hon bitvis pysslar om bättre än sina egna barn.
Men...var och en blir ju salig på sin tro...

Det enda i absolut inte får äta är faktiskt jätteräkor/scampi - de innehåller sjukt mycket antibiotika och kemikalier + att de produceras på sätt som är helt vidriga mot miljön...

..och jag måste väl erkänna att efter min månad på Island är jag lite trött på får och lamm, jag gillade det inte ens innan...

21/9/06 22:06  
Blogger Svala said...

Sigga, æji... ekki hlæja! Hún var svo rosalega fín back then. En já, erfitt að ímynda sér það núna kannski.

Eff, jag tycker det låter ganska motbjudande att äta hund, men enligt all retorik och logik borde det inte vara mer äckligt än nåt annat. Och sen är ju allt relativt som du påpekar. Man skulle dra sig för att äta den sista antiloopen på jordklotet.

Karin, jag har också tänkt liknande just när det gäller storleken på djuren! Jag råkar bara äta djur som är mindre än jag. Det andra brukar sätta sig som tegelsten i magen, och "ruttnar" följdaktligen inte lika effektivt.

Krilli, din svenska förbättras hela tiden! Tufft!

Liza, jag har också varit mycket medveten om förhållanden bakom djuruppfödsel. Reagerade på alla nyheter om djur som självdog i stiorna, transporterna och ja... äcklig industrialism av levande varelser. Men efter att jag flyttade till Island har min uppfattning ändrats. Det är enligt mig inte lika dåliga förhållanden här helt enkelt. Därför finns här världens godaste lammkött. Jag tyckte svenskt lammkött smakade skit faktiskt.

22/9/06 13:04  
Blogger Liza said...

Hpller med på två plan, djurhållningen känns väldigt mycket mindre industrialiserad på Island vilket blir bättre för alla och i Sberige tyckte jag alltid får o lamm smakade illa men på Island var det ändå ok, kanske för att man var så illa tvungen att vänja sig när man bodde på landsbygden :)

22/9/06 21:10  

Skicka en kommentar

<< Home