den ansvarsfulla
uärk. gnägg. hela veckan har varit så mycket jobb. Jag har hittills haft tre personer på anställningsintervju eftersom vi varit i behov av att utöka truppen. Helst med en kille, som ska kunna ta hand om alla pojkbarnen när vi åker och badar och dylikt. Och för att det är trevligt med genusbalans. Så nu har jag anställt en spansk universitetsstudent, som verkar alert. Hej o hå.
Jag har aldrig arbetsintervjuat folk förut, och det gick väl ganska smidigt. Fast det kändes helt fel när jag förklarade för honom på engelska att jag främst sökte en kille för platsen. "Yes, I need a man for this post, ehh..." Det kanske inte låter så knasigt, men jag började iallafall halta fram orden lite när jag blev medveten om att jag just sagt "I need a man.." Det måste vara inpräntat som en desperat klyschfras i mitt ordförråd.
Och så har det varit en massa möten, internutbildning och presentation av verksamheten för föräldrar. Jag stod actually fullt utrustad med en power-point presentation bakom en talstol och pladdrade.
Sen är det ju förståss den riktigt energikrävande biten... att få bukt med barnen som spottar, slår, rymmer, grinar, skriker och svär. Och de råkar vara många just på det här fritidshemmet. Många små outlaws. Många som saknar tillhörighet. Många som jag vill bidra med något för. Om än bara en lustfylld eftermiddag på fritids.
Och just det. I november blir det personalresa till Danmark och eventuellt Sverige. Studiebesök på andra fritidshem, aka julshopping, aka ha kul med kollegorna.
Jag har aldrig arbetsintervjuat folk förut, och det gick väl ganska smidigt. Fast det kändes helt fel när jag förklarade för honom på engelska att jag främst sökte en kille för platsen. "Yes, I need a man for this post, ehh..." Det kanske inte låter så knasigt, men jag började iallafall halta fram orden lite när jag blev medveten om att jag just sagt "I need a man.." Det måste vara inpräntat som en desperat klyschfras i mitt ordförråd.
Och så har det varit en massa möten, internutbildning och presentation av verksamheten för föräldrar. Jag stod actually fullt utrustad med en power-point presentation bakom en talstol och pladdrade.
Sen är det ju förståss den riktigt energikrävande biten... att få bukt med barnen som spottar, slår, rymmer, grinar, skriker och svär. Och de råkar vara många just på det här fritidshemmet. Många små outlaws. Många som saknar tillhörighet. Många som jag vill bidra med något för. Om än bara en lustfylld eftermiddag på fritids.
Och just det. I november blir det personalresa till Danmark och eventuellt Sverige. Studiebesök på andra fritidshem, aka julshopping, aka ha kul med kollegorna.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home