Bohemian Rhapsody

Jag bor i en liten myslya i centrala Reykjavik nu. Den är ganska gammal och inpyrd så vi målade om väggarna för att inviga den med vårt stoff. Dofter är så viktiga. Jag känner mig först hemma nånstans när mitt hem har börjat dofta på ett speciellt sätt. Ett välbalanserat kemiskt sammanhang som penetrerar luften, av allt vad vi har för oss därinne. Mat. Tvätt. Stearinljus. Rena lakan och smutsigt hår. Jag spärrar upp näsvingarna så de fladdrar varje gång jag stiger in genom dörren, för att se om hemmakänslan lagt sig där i "andrumsluften" (andrúmsloftið) som det heter på isländska. Vilket betyder atmosfär.

Och jag har äntligen investerat i en livs levande slagborr! Har alltid haft nån fix idé att man inte köper sånt helt enkelt. Suck. Alla dessa år av oupphängda ting. Men nu är det slut på väntan! Nu kan jag gå alldeles berserk och borra vid behov! Jag och "Black & Decker" kommer dessutom väldigt bra överens. Han får mig att känna mig som en stark och oberoende individ. Med honom i hand är jag rätt igenom (ursäkta) Oslagborr! Man blir liksom så incredibly macho med det där vapnet i handen.

Jag har slutat på resebyrån. Höll ju på att självdö för guds skull. No more skrivbordsjobb för mig. Nu är det empiriskt bevisat en gång för alla att jag behöver göra annat än jäsa på rumpan och hypnotisera hjärnan tills all kreativitet slocknar. Jag behöver känna mig meningsfull. Och meningen fick inte genomslagskraft bland alla sterila windowsdokument. Nej, meningen blev lös och lät sig försvinna.

Nu ska jag bara lära mig hålla tiden stilla i min hand på nytt.