fredag, maj 19, 2006

coco rosie

Man förklarar inte Coco Rosie. Man försöker knappt. Men here goes... Deras unikum är svårt att tangera och jag behöver vara mer påläst känner jag för att våga yttra mig. Men... dom är två genier till tjejer, på mer än bara det musikaliska planet. Systrar, födda på Hawaii, uppväxta i flum och New Age. Döttrar till föräldrar inspirerade av spiritualism och konst. Sierra påläst inom fysik. Electricitet. Indianrötter. Indianröst.

Ett komplext paket som tar sitt uttryck i en salig blandning av Sierras skakande hudsmekande operasång och Biancas gnyende under bältet stämma... barnsligt vilset... hulkande sensuellt... Till ett underspel av mänsklig trummaskin och leksaksljud aka plingplong keyboard. Speldosa. De får raspande distortions att bli njutbara, när dom går omkring på scenen och bara är naturliga. Kulturen från dem tycks fortplanta sig, och för en stund befinner jag mig på en betydligt hetare plats än kala Island. Där väggar blir fuktiga, där luften blir färgad av latinamerikansk puls.

Stjärnstatusen är inte eftertraktad. Innerlighet är ordet.

Och ja, det är något som fascinerar med Biancas svarta T-shirt med 2Pac på. Ingen BH hade hon. Och hennes boxershorts skymtade genom hålen på hip-hop jeansen. Så vansinnigt attraktiv. Bara genom att dämpa sina kvinnliga attribut och leva ut sin takt.



Så paradoxala.
Så enhetliga.

2 Comments:

Blogger eija said...

jag kan fortfarande inte ta varken öga eller tanke från henne.
bianca

19/5/06 23:24  
Blogger - CFH said...

Såg dom live på Södra Teatern i Stockholm. Sen dess sitter dom i samma flickrum i hjärtat som Joanna Newsom, Kate Bush, Les Rita Mitsouko och Françoise Cactus. Och P J Harvey, Hope sandoval, Breeders... Jenny Wilson... Joni Mitchell... El Perro del Mar...

8/6/06 19:51  

Skicka en kommentar

<< Home