Busskultur
På Island åker man för det mesta gratis med bussen. Dels för att man alltid glömmer ha med sig jämna pengar, som läggs i en slags "insamlingsburk", och dels för att busschaufförerna är ett par oerhört likgiltiga typer som helt enkelt inte bryr sig.
Därefter sätter man sig bland små söta gubbar och gummor, och halvfulla ungdomar som däckat längst bak, och lyssnar ofrivilligt på vilsna själar som misst förståndet och pratar högt med sig själva. Idag tittade en sådan själ på mig och kiknade om vartannat. Mitt hjärta vrids varje gång.
Om busschauffören är på gott humör skruvar han upp riksradion så att man kan höra väderprognosen, samtidigt som man blickar ut genom fönstret mot ett dimmigt berg i dagsmörkret.
Om busschauffören är på överdrivet gott humör försöker han köra om andra folkbilar under omöjliga förutsättningar att lyckas.
De verkar ha vuxit fast i sina roller som chaufförer. Vänliga farbröder som stannar när man viftar mitt på vägen. Som om de aldrig gjort något annat än att köra buss och lyssna på väderprognoser. Fasta i transportrundans vanor. Runt, runt, runt. Gas och pedalljuden. Hemmastatt. Vakum.
Jag skulle kunna tänka mig att göra en liten kortfilm om isländsk busskultur.
Därefter sätter man sig bland små söta gubbar och gummor, och halvfulla ungdomar som däckat längst bak, och lyssnar ofrivilligt på vilsna själar som misst förståndet och pratar högt med sig själva. Idag tittade en sådan själ på mig och kiknade om vartannat. Mitt hjärta vrids varje gång.
Om busschauffören är på gott humör skruvar han upp riksradion så att man kan höra väderprognosen, samtidigt som man blickar ut genom fönstret mot ett dimmigt berg i dagsmörkret.
Om busschauffören är på överdrivet gott humör försöker han köra om andra folkbilar under omöjliga förutsättningar att lyckas.
De verkar ha vuxit fast i sina roller som chaufförer. Vänliga farbröder som stannar när man viftar mitt på vägen. Som om de aldrig gjort något annat än att köra buss och lyssna på väderprognoser. Fasta i transportrundans vanor. Runt, runt, runt. Gas och pedalljuden. Hemmastatt. Vakum.
Jag skulle kunna tänka mig att göra en liten kortfilm om isländsk busskultur.
posted by Svala at 4:47 em
3 Comments:
..jag skulle nog säga att busskulturen här är lika med noll. men jag antar att det är en kultur i sig
Det låter som en charmig idé. Lova att bjuda in mig till premiären, OK?
Jag gillar att åka buss, trots kostnaden på 16 riksdaler med värdekort och biogasbussarnas våldsamma högljuddhet.
eija, jo... man ska ha bil här, och det tänker jag skaffa så fort jag bara kan. Tills dess blir det lite etnografisk buss-studie.
eff, lovar! Men du, klaga inte... här kostar en enkel stadsbussbiljett 250 isl. kr. Och detta utan att de drivs av biogas.
Skamligt.
Skicka en kommentar
<< Home