Reunion
Kvällsmörker idag. I Reykjaviks hamn. I en blåst som river så att jag får brottas lite med den för att stå still. Känner hur regnet kletar ner ansiktet och jackan blir blöt. Ser på när en kall och grå container äntligen öppnas framför mig för att blotta ett nästintill sårbart scenario.
Mitt hem.
Mina beståndsdelar.
Mina minnen.
Glad to see you again
Mitt hem.
Mina beståndsdelar.
Mina minnen.
Glad to see you again
2 Comments:
Jag lyssnar på Stars låt Reunion bara för det.
Åhh, nu börjar jag gråta igen... typiskt.
Det är inte ditt fel men jag vet inte... Det du skrev om Reykjaviks hamn.
Stod där för en månad sedan nästan likadant men jag tänkte och försökte förstå...att jag står i Reykjavik nu och ser ut över havet men imorgon kommer jag att stå hemma i Sverige och titta på lill-havet (Östersjön). Och jag längtade hem så mycket men ändå ville jag stanna... Och nu längtar jag så tillbaka till Island men ändå vill jag vara hemma...
Varför är man aldrig nöjd?
Skicka en kommentar
<< Home