mitt nyår

Tolvslaget och det nya året togs emot med en puss på sonis och en önskan om att 2006 blir snällt mot oss på Islandet. Därefter bar det av mot Tarantino-fest för mig. Trodde jag...

...

Glöm Tarantino.

Jag träffade Björk igår.
Ja, ni vet...

Björk!

Blev bjuden på nyårsfest hemma hos Björk.
Ni vet hur mycket jag älskar Björk.
Ni som har följt bloggen.

Trodde jag skulle smälla av när min vän spontant undrade om jag hade lust att titta förbi där. Jag blev otroligt fånigt nervös. Hjärtat började pumpa och jag fick spritt i benen där jag satt i bilen och kände hur avståndet mellan mig och Björk minskade obönhörligt för varje gatuljus vi drog förbi.

- ehh ... jo, det kan väl vara trevligt, sa jag samtidigt som jag liksom... hörde min egen puls dunka i örat. Typ.

Och det var det ju. Det är trevligt med folk som har en fontän med flytande choklad i vardagsrummet. Den kunde man dippa all slags torkade bananer, lakrits och annat gojs i. Och så var där ju en massa intressant folk. Och gott vin. Och små barn. Som tittade på tecknat på plasma TVn. Eller låg sovandes här och var i soffor. Mycket mycket hemtrevligt. Öppen atmosfär. Jag kunde ströva fritt i huset för rundvandring, men jag höll mig till chokladfontänen. Än hade Björk inte synts till. Bara hennes världens sexigaste man, Matthew Barney. Och hennes mamma.

Jag hade äntligen börjat andas normalt och konversera med andra gäster (en amerikan som jag lurade i att chokladfontänen var en gammaldags apparat som fanns på flera isländska hushåll) när jag plötsligt får syn på henne. Som i en overklig film.

BJÖRK
-fast på riktigt.

Iklädd lysande röd volangklänning och röda stövlar. Strassigt halsband med mycket glitter. Kolsvart hår med nyårsprydnad på huvudet.

Och där stod jag innuti hennes hus. Och drack hennes vin.
Och brottades med att blemmorna inte skulle poppa fram.

Jag såg till att hålla mig fullt sysselsatt i konversationer, även om jag helst ville glo på henne hela tiden. Pratade med en dansare som också lurat amerikanaren, märkligt nog. Pratade med Ragga, en dokumentärfilmare som jag träffat tidigare i Sverige.