Homo Sapiens

Jag tillbringade rätt mycket tid vid havet när jag var i Sverige. I havet. Nära havet. Ja okej liksom... jag befann mig på en campingplats större delen av min vistelse... Plockade fram djupt begravna White Trash egenheter i solstolen och läste Hemmets Journal. Satt ute på en sanddyna i havet, lät kroppen gunga i vågorna och pratade med syster i solnedgången. Pratade med Kite-surfare. Ville prova men gjorde inte. Försökte sluta röka men smög lite halvpatetiskt omkring på campingen om kvällarna och smuttade mentholcig. Lyssnade på när mamma och Jörgen gick upp mitt i natten för att jaga myggor i husvagnen. "Jörgen, nu surrar det igen"... Han och mamma gifte sig förra året och de kulturella influenserna, från Jörgens rötter i Ystad, berikar nu min mammas tal med renodlat skånskt vokabulär. Det låter lite lustigt med urskånska i isländsk yttring. Hah... svårt att förklara. Jag tycker det låter lite jobbigt faktiskt. Nästan lite skrämmande. Men det är så det är bara.

Åt kräftor en kväll utomhus i stearinljust mörker när det plötsligt började åska och hamra ovanför havet. Så häftigt! (Det åskar aldrig på Island). Kom då att tänka på att det faktiskt inte är äckligare att äta kokta kräftor än kokta kackelackor... när jag sprättade upp havsinsektens stjärt och plockade bort "bajssträngen".

Hängde en dag med min syster och hennes naturvilding till pojkvän, som ville jaga fisk med harpun till middag. (Han stannade plötsligt bilen på väg till "jaktstället" och skickade ut mig på en åker för att dra upp en grönsak vi kunde ha till middagen, som en mer genuin touch på tallriken). Projektet slutade dock med att vi något besvikna åt sushi i Limhamn istället.