När det börjar gå utför

När jag var uppe hos morfar hälsade jag på släktingar på gården intill, som används som sommarstuga. De berättade en rejäl rysare för mig när jag satt och drack te hos dem. Om i vintras... när de åkte dit för att slappna av i stugan och plötsligt la märke till märkliga små kullar under snödrivorna. Alldeles intill huset där de parkerat sin bil. Vid närmre anblick ser de blodfläckar i snön.

Någon borstar bort det vita och hoppar tillbaka när tre avhuggna (motorsågade?) hästhuvuden framträder. Med ögonen sönderplockade av korpar som flög högt ovanför kalaset.

Att slakta djur på gården är inget nytt.
Ganska ofräscht, men inget nytt.

Jag har dock aldrig vetat av en sån otrolig tankspriddhet som min morbror troligen drabbats av när han helt sonika glömmer bort att avlägsna eländet efter att ha agerat hästbödel.

Så kallt.

Så obetänksamt.

Så ... rått.

The man has lost it.