glad påsk, javisst.

Jag hade en dag på mig att förbereda det spontana besöket från Sverige men tror att jag lyckades fylla schemat med rätt så mättande upplevelser. Ett utdrag på vad som gjorts kan läsas här. Flókis pappa var på Island hela veckan och hade sonis hos sig under tiden, så att det var skönt att få lite sällskap av Jonas över påskhelgen. Det blir så deprimerande varje gång jag får se leksakerna damma på golvet. Orörliga.

Så...

Det blev en hel del sovmorgnar och mycket snabbmat. En välförtjänt flykt från vardagsordningen. Jonas är en liten pärla som gav mig odelad uppmärksamhet i fem dagar. Mer Jonas åt folket, säger jag.

Så här glada var vi i helgen efter utgång på Kaffibarinn, där man helt empiriskt får känna hur sardiner mår i konserven.

Mos.


Så tryckt med folk att man hinner sniffa rätt på näste mans deodorant, alternativt svettighetsgrad under tiden man intar plats och gör tappra försök till moves på golvet. Samtidigt blir man regelbundet duschad med öl och annat klibb som folk krampaktigt håller högt ovanför huvudet på sin färd genom folkvimlet. Det är en mycket kärleksfull atmosfär, vill jag lova.

På påskafton bjöd syster Svava på lammstek som smälte i munnen och rann ner med några glas av Peter Lehman´s Stonewell, årgång 1999. Så nu har man en smakupplevelse för färskt i minnet för att ens kunna tänka sig alldagligt bordsvin framöver.

Anyways... vårt påskfirande urartade något efter att några flaskor till öppnats och tömts. Och vi fick syn på en peruk på plats. Som väckte lycka omkring sig, när den började hoppa mellan våra huvuden. En erfarenhet rikare vet jag nu att jag aldrig kommer att permanenta mitt hår.