fredag, januari 20, 2006

vännen

Pratade svenska för första gången idag på två månader ungefär. Det var fruktansvärt jobbigt. KNAS. Trodde inte det skulle vara så svårt, eftersom jag skrivit dagligen på svenska ända sen jag kom hit, men talet knasade ändå till sig. Pratade jättepedagogiskt och fick fram nån märklig betoning imellanåt på orden. Läskigt.

Pratade med darling Lisette, min co-partner in estetisk film! Vi har fått en förundran om vår film "Bara Bröst" kan visas på Socialt Forum, den 5 februari i Malmö. Lisette berättar att Che Guevara´s dotter ska vara där(???). Vi tänker självklart ge vår tillåtelse.

Jag saknar Lisette.
Hjärtedunk mycket.

Finaste tjejen.

8 Comments:

Blogger eff said...

Grattis till förfrågan från Socialt Forum. Måste kännas underbart när ett verk man värkt fram blir såpass uppskattat.

Du skriver ju fortfarande alldeles utmärkt på svenska, ändå. Kanske är det så att det är talspråket man tappar först. Antar att det är lite specialfall eftersom du lärde dig svenska efter isländskan också.

20/1/06 13:54  
Blogger Svala said...

Det är häftigt att filmen fått ett eget liv efter födseln ja... självständig med en gång nästan. :)

Antar att talspråket triggar igång helt andra vanor än vad skrivspråket gör. Munmuskler som ska spännas, halsgrymt och andra läten man behöver anstränga sig för att få fram.

Och ja, tio år som som fläckfri isländsk-språka, innan jag gav mig i kast med svenskan, har satt standarden i huvudet. Det är isländska som utgör det grundläggande tänkandet i Svalaland.

20/1/06 20:46  
Anonymous Torun said...

Och tänk jag som trodde att du var UPPVÄXT i Skåneland! Du är förresten en riktig ordvirtuos, Svala. Nyfikenheten på vad som tänkas kan komma på din blogg driver mig hit varje dag! Hälsningar från ett mycket snöigt S-torp!

20/1/06 20:55  
Blogger Svala said...

"Ordvirtuos", är en människa som far med det där ordet. Vackert! Tack! :) Visst kan man inte ha en aaaaning om vad som komma skall på den här bloggen. Knappt jag själv. Åå, nu saknar jag mitt lilla Ica i S-torp. Fina lilla.

20/1/06 21:13  
Blogger eff said...

Jag är också sådär imponerad/fascinerad av att någon som inte har svenska som modersmål kan skriva så vackert. Särskilt när man läser saker skrivna av infödda svenskar som är rent usla i jämförelse (vilket händer ganska ofta). Jag antar att det är en gåva, en färdighet. Språköra, eller vad man nu vill kalla det.

Men det är ju rätt som du säger. Uttal och rent mekaniskt språkkunnande är ju sammanhängande men ändå skilda åt.

Det finns ju fler exempel, visserligen. Theodor Kalifatides kunde ju inte svenska för fem öre först och nu skriver han romaner på vacker svensk prosa.

20/1/06 21:41  
Blogger Thérèse said...

Kan inte annant än att instämma, du skriver helt underbart , jag trodde du var född och uppvuxen i Sverige. Du skriver mycket bättre än många som är det.

21/1/06 00:08  
Blogger Svala said...

eff, tror det viljan och behovet av att uttrycka mig riktigt och korrekt, med en knorr på slutet, som fått mig att lära mig svenska rätt hyfsat bra.

therese, TACK! Kul att höra!

21/1/06 15:40  
Blogger crrly said...

Instämmer i det språkliga Svalaberömmandet! :)


Wee, jag måste gå på Socialt forum!!!

28/1/06 12:43  

Skicka en kommentar

<< Home